Rädslan

Jag brukar dra på mig skygglappar när det kommer till det här, låtsas som att det inte finns, låtsas som att det aldrig har hänt och vill allra helst inte ens kännas vid det. Skammen har varit, och är fortfarande, väldigt stor. När jag drabbades blev jag hånad av många personer, de berättade för mig att jag var sjuk i huvudet och skrattade åt mig. Jag som redan var utsatt kände mig då ännu mer värdelös och efter det stålsatte jag mig, agerade superwoman och gömde undan den rädslan jag egentligen kände.

Det som hände när jag var 14-15 år var att jag blev allvarligt sjuk och drabbades av hydrocefalos. Jag orkar inte förklara närmare vad det är, men är ni intresserade kan ni läsa mer bland annat här. Mina främsta symtom då var en ihållande, stundtals väldigt svår huvudvärk samt syn- och hörselstörningar. Jag började se dubbelt och det pulserade i öronen så pass att det hördes även för de som inte var inuti mitt huvud. Jag var på vippen att dö och fick åka ambulans i ilfart till sjukhuset i Uppsala där jag blev inlagd på intensiven med ständig bevakning och olika uppkopplingar. Jag fick inte röra mig i stort sett, skulle jag någonstans fick jag åka rullstol och jag fick inte ens duscha själv. I några dagar låg jag där på iva fram tills dess att det beslutades att jag skulle genomgå en operation i huvudet. Operationen tog många timmar och i flera dagar efter fick jag ha ett dränage i huvudet med ett larm kopplat till som ständigt tjöt eftersom trycket i huvudet var så högt. När trycket hamnade på en förhållandevis normal siffra drogs dränaget och jag blev sydd utan bedövning vilket var fruktansvärt som ni kanske kan förstå. Det gjorde så helvetiskt ont att det inte går att beskriva och det där ljudet kommer jag aldrig att glömma, fyfan. Jag hade ofta panikångestattacker och ville dö. Jag var så extremt rädd att jag hellre ville dö än genomlida skiten, men jag överlevde. Jag fick gå på täta kontroller till en början för att hålla koll på att inga förträngningar skulle uppstå igen vilket jag klarade mig ifrån. Man vet dock aldrig om det återigen kommer täppas till. För många är detta kroniskt och kan återkomma flera gånger. Jag har dock haft tur och aldrig fått ett återfall, men VARJE GÅNG jag får huvudvärk som är ihållande och inte försvinner med tabletter blir jag livrädd för det var precis så det var då, att ingenting hjälpte.

När jag som nu haft värk under en längre period dagarna igenom blir jag rädd. Jag blir så jävla rädd att skiten ska ha kommit tillbaka, men jag biter ihop, vågar inte riktigt yttra oron, men den här gången tänker jag göra annorlunda för jag är jätterädd även om jag låtsas som ingenting.

Jag tror och hoppas att det bara är "vanlig" huvudvärk även fast jag aldrig har värk och absolut inte under såhär lång tid. Förhoppningsvis beror det på stress. Det är i alla fall vad jag hela tiden intalar mig själv.

Kram!

  • 336 visningar
  • Nära Karlberg, Karlskoga

Gillar

Kommentarer

Anna
Anna,
Men vännen! Om det är nått det är så är du en fighter! Du är helt underbart stark som orkade dig igenom allt det där och att du fortsätter kämpa varje dag! Det är inte konstigt du är rädd men har du någon att prata med när det blir jobbigt?
Blir du orolig så kolla upp det. Det är ingen som kommer tycka du överreagerar. Det är nått fruktansvärt du vart med om och om att göra en extra koll gör dig lugnare så gör det. O kom ihåg att vara superwoman kan även vara att våga låta andra hjälpa dig <3 Har du någon du kan prata med? Någon du kan ringa när du blir rädd?
Det är inte konstigt någonstans att du blir rädd <3

Och kom ihåg det är inte du som ska skämmas för något!! Du är fin, du är stark du är modig!!
Det är dom som behandla dig på det sättet som ska skämmas och jag hoppas för deras egna skull att dom gör det väldigt mycket!

Kram och tänker på dig!
Kämpa på!!!

www.anawall.wordpress.com/
Naatly
Naatly,
Tack vad du är snäll ❤ dina ord gör så mycket! Tack för att du finns ❤ det finns nog de jag kan prata med, men jag känner mig så liten och klen när det kommer till det här. Känner mig svag för att det påverkar mig så mycket, men det är ju faktiskt ett trauma. Stor kram ❤
nouw.com/naatly
Annorlunda
Annorlunda,
Starkt att du berättar om det<3
nouw.com/annorlunda
Naatly
Naatly,
Tack!! Det kändes inte lika farligt som jag trodde faktiskt. De har varit lite av en skam så länge så de var nog bra att sätta ord på det! 😄❤
nouw.com/naatly
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229