Header

Hej på er och trevlig lördag!
Hur har ni det? Själv mår jag okej, men jag är lite irriterad av någon anledning. Det är ingen speciell orsak utan bara lite allmän irritation sådär ;P Jag sov ganska bra inatt och är toknöjd över att jag inte drömt några mardrömmar på ett tag! B tror att det kan ha att göra med att jag numera, mot min vilja, hehe, bearbetar gamla händelser på dagen. Eftersom de kommit fram på senaste tiden så är alltså inte alla känslor längre förträngda/undantryckta och med det kommer fram under natten och visst kan det vara så. Det är i alla fall väldigt skönt att inte längre bli jagad och vakna i panik. Egentligen är det ju allmänt känt att man absolut inte ska skriva sånt här för det brukar hämna sig, men jag tar risken ;)

Min paprika jag sådde för typ hundra år sen börjar växa till sig och bli riktigt grön och fin! Visst är den stilig? Jag måste köpa blomjord så jag kan sätta om den i en större kruka! Hoppas det vill komma någon liten paprika eller två. Sist jag sådde fick jag noll skörd och plantan bara tvärdog från en dag till en annan, oschysst!

Vad har ni för er idag? Jag har precis förberett lite lyxigt lördagskäk, men mer om det sen! :)
KRAM

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 333 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Jag har känt ett sånt lugn idag efter samtalet och jag är SÅ JÄVLA STOLT över mig själv! Det har krävts så mycket av mig att våga det här, jag har velat så länge men inte fått fram orden och meningarna, men jag antar att bägaren till slut rinner över och då kommer allt som en kulspruta ur käften. Bettan tackade mig för förtroendet, men det är jag som ska tacka henne för att hon gett mig tilliten till henne! Världens bästa människa!
❤️ Jag hämtade ut medicin på Apoteket tidigare idag och det var ingen kö trots att det är fredag. Jag kunde glida fram till disken direkt bara sådär, perfekt!
❤️ Jag har finkammat Bonniers hemsida och skrivit ner massa böcker som jag vill och ska läsa. Vill nu bara läsa alla på en gång, men får lov att behärska mig tills boken jag nu läser är utläst ;P
❤️ Jag åt mina goda biffar till middag idag igen. When life gives you matlådor, eat them, som det gamla ordspråket lyder ;)

Likes

Comments

Jag känner mig verkligen flera kilo lättare nu efter att jag vågade berätta om de saker jag varit med om, saker jag bara snuddat vid tidigare, saker jag inte vågar berätta om på grund av all skam och skuld. Jag har inte ens vågat ta orden i mun, men den senaste tiden har allting plågat mig så mycket, men nu har det värsta tyngden släppt. Jag har fört fram skiten i ljuset, jag har delat det med någon jag litar på och nu känner jag mig inte längre lika ensam för nu vet någon annan. Jag kan inte ens beskriva lättnaden, det går inte att beskriva med ord. Att få kloka meningar tillbaka, att säga det till någon som inte dömer. Jag känner mig stärkt! Smärtan försvinner såklart inte på grund av det här, men den känns ändå enklare och jag vågar för första gången tänka att det aldrig var mitt fel, det ÄR i n t e mitt fel! Det känns så främmande att ens skriva de orden för i alla år har jag beskyllt mig själv, äcklats av mig själv och i stort sett menat på att jag får skylla mig själv, men det är inte sant! DET ÄR INTE SANT! Jag har ett jäkla bagage, men det är ingenting jag någonsin kan hjälpa. Jag har blivit den jag har blivit mycket på grund av det här, men nu känns det äntligen som att jag kanske mer och mer vågar se framåt på ett annat sätt. Jag kommer aldrig glömma, men kanske kan jag gå vidare? Att berätta känns verkligen som ett steg i rätt riktning och jag ångrar inte en sekund att jag bara lät allting komma ut. Det har tagit sin tid att komma till den punkten. Jag har träffat Bettan i ett par år nu (jag har glömt hur länge?), men trots att jag känt tillit till henne från första stund så har jag ändå dragit mig för att berätta det innersta. Det har suttit långt inne kan man ju säga ;)

Jag känner mig redan lite friare och jag kan knappt förstå att jag äntligen vågade. Det är så stort efter att alla år ensam ha burit allt inom mig, alla jävla hemligheter. Det har nästan inte känts verkligt ens, men nu hoppas jag kunna ta in allt och fortsätta hålla lilla Nathalies hand genom allting.

Jag är inte längre helt ensam!

  • 379 readers

Likes

Comments

Halloj i stugan!
Jag kom precis innanför dörren efter ett samtal hos Bettan. Det var en sånt himla skönt samtal idag eftersom jag berättade massor av grejer som jag tidigare aldrig berättat för någon. Som jag har skrivit har massa minnen bara haglat över mig den sista tiden och det har varit rejält tufft. Jag har burit på så mycket, sen jag var barn har jag haft dessa händelser i mitt eget förvar, ingenting har jag pratat om eller berättat för någon så det kändes riktigt skönt att äntligen få dela med mig av det här samtidigt som det såklart är jobbigt med, men att känna att jag inte ensam behöver tacklas med det här är förlösande på något vis. Jag tycker synd om det där lilla barnet i mig, och även den vuxna jag, som bara lagt allt på hög och stängt in det, allt jag burit på i min ensamhet, sjukt!

Nu är jag helt galet trött, dels för att det såklart tar massor av energi att prata om sånt här och dels för att jag GIVETVIS sov som skönast och allra bäst när larmet tjöt i morse. Varför måste man alltid lyckas sova som bäst när man måste gå upp tidigt?! Så irriterande, haha.

Hoppas ni har en fin dag. Här regnar det och är svinkallt.. Fick klä mig i en tjock stickad polotröja plus min vinterjacka. Hääärrrligt!

  • 337 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Jag lagade god mat, nämligen färsbiffar med broccolimos och tzatziki. Det satt fint i kistan det :)

Sen kommer jag fasen inte på något mer o_O Det har varit en ganska lång, jobbig dag idag...

Likes

Comments

Tidigare har kvällarna varit den tid på dygnet jag mått som bäst, men den sista tiden har jag, varje kväll, slagits av en hemsk ångest. Jag återupplever gamla minnen, såna där som jag tidigare förträngt eller viftat bort. Jag har innan sett mig som "stark" och oberörd av saker jag varit med om, men det har nog varit en flykt och nu börjar de komma ikapp mig. Det är som att jag är just i det ögonblicket, jag känner allting, all rädsla, skräck, äckel och all skam och jag vill bara fly från mig själv. Jag klarar inte längre av att stoppa undan saker och låtsas som att de inte finns, allting har väckts upp av någon anledning. Kanske är det så att det kommer till en viss punkt där ryggsäcken blir för full och bägaren helt enkelt rinner över?

Jag vet inte hur jag ska stå ut, men ändå gör jag det för jag tar mig ju igenom varenda dag och varenda kväll även om det stundtals är en pina. Jag har tidigare även skrivit att jag inte blir så påverkad av andras liv på sociala medier, men när jag mår såhär och det samtidigt strömmar in statusar och blogginlägg där människor väntar barn och gifter sig så gör det så jävla ont. Jag blir så ledsen över att mitt liv är ett enda stort misslyckande, att flera män tagit ifrån mig tilliten, att jag inte respekterat mig själv, inte vågat säga nej och gjort mig själv så illa. Jag vet att jag aldrig kommer träffa någon på grund av min rädsla. Jag blir livrädd så fort jag känner minsta lilla vink av att någon är intresserad av mig, det räcker med att de tittar på mig eller skriver ett hej för att jag ska bli iskall med en panikkänsla som sprider sig i hela kroppen. Det har till och med varit så att jag känt skräck inför att gå in i en viss matbutik för att en person som jobbar där har varit lite för på enligt mina mått (det räcker liksom med att någon pratar med mig). Jag känner mig så otrygg, liten och obehaglig till mods. Jag vill inte synas, men samtidigt vill jag att någon ska se mig. Jag är bara så jävla rädd hela tiden. Tanken på att behöva vara nära någon får mig att vilja spy. Närkontakt är något av det värsta jag vet. Jag stelnar till och blir nästan oförmögen att lyfta ett finger, på det sättet är det väldigt enkelt för någon annan att göra vad de vill med mig för jag kan inte säga nej. Jag får dödsångest och i den stunden tror jag faktiskt på riktigt att jag ska dö så jag gör ingenting, jag försvinner från mig själv för att hantera situationen, för att överleva. Det är som att se sig själv uppifrån, men inte kunna hitta kraften till att göra annorlunda.

Hur blir man fri? Hur fan slår man sig loss från de här bojorna? Ni som gått i traumaterapi, har det hjälpt er? Hur fungerar den terapiformen? Vill ni berätta lite kort (eller långt)?

  • 332 readers

Likes

Comments

Igår när jag skulle hämta mamma från stan åkte de massa annorlunda bilar i typ 10 km/h genom stan. Kunde inte förstå vad de gjorde där och ockuperade vägen fram tills jag fick syn på en massa finklädda ungdomar och kom på att det ju för tusan är studentbal. Direkt jag fick syn på dem fick jag en sån stor klump i magen och det kändes som att jag inte fick luft, tårarna brände bakom ögonen och jag ville bara därifrån så snabbt som möjligt. Mamma kommenterade hur vackra alla var medan jag satt där och inte fick fram ett ord, hade jag öppnat munnen hade jag börjat gråta. Jag vet inte vad som skapade den här reaktionen, jag kände mig bara så tom och ledsen. Alla var så otroligt fina och jag tänkte på hur de har hela livet framför sig nu. De är unga vuxna som äntligen har klarat av skolan, de såg så lyckliga ut. Jag drar direkt referenser till mitt eget liv och hur det har varit fram tills nu, alla år som bara gått, så mycket jag aldrig upplevt.

Jag själv gick aldrig på balen, det lockade aldrig för jag är inte mycket för såna tillställningar, men är det verkligen så eller handlade det i grund och botten om mitt mående? Att jag inte gick för att jag inte orkade, för att jag mådde dåligt? Jag vet inte, men jag ville bara bli färdig med allt skolan hette, det hade varit tuffa år för mig med start redan från det att jag började förskolan, att äntligen lämna allt det där bakom mig var bara skönt. Jag tillhörde ju även den (lilla?) skaran som inte alls tyckte att studenten var något minnesvärt. Nästan alla säger att det var en av de bästa dagarna i deras liv medan jag mest var glad när det var över. Jag tyckte bara att det var jobbigt att hålla igång hela dagen bland massa människor och ville bara hem. Jag låtsades ju dock som att jag hade roligt och jag kämpade mig igenom dagen, men herregud vad SKÖNT det var att vakna dagen efter och känna YES vad gött att det är över nu (okej, minus den feta baksmällan jag drog på mig då, den var inte skön nånstans, haha)

Hur upplevde ni studenten? Var det den bästa dagen i ert liv?

  • 330 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Rabarberpajen blev dögod! Det är så roligt att hitta på nya recept som blir sådär smashing!
❤️ Jag tog veckohandlingen idag så nu slipper jag det imorgon :)
❤️ Jag har fyllt på mitt förråd med rostade salta solrosfrön! Så himla försvinnande gott.
❤️ Eftersom sånglektionen blev inställd kunde jag skjutsa mamma både till och tillbaka från stan :)

Likes

Comments

Idag har regnet öst ner hela dagen och som grädden på moset har vi även en väldigt stadig vind, trevligt!

Jag kände mig lite låg efter att sånglektionen blev inställd så jag ställde mig och knåpade ihop en smulis med rabarber efter egenkomponerat recept som vanligt. Älskar att det finns rabarber nu, något positivt med den så kallade sommaren ;)

Nu kom jag precis innanför dörren efter att ha skjutsat mamma till stan. Hon skulle fika med en vän och ville visst inte gå i regnet, kan inte förstå det ;) Passade på att ta veckohandlingen på hemvägen när jag ändå var ute och i ordning. Skönt att slippa det imorgon tänkte jag :)

Likes

Comments

Hej på er!
Kom precis ut från en härligt uppfriskande dusch. Jag kände att jag var tvungen att ta tag i det eftersom jag skulle ha haft sånglektion i eftermiddag. Tyvärr blev den dock inställd på grund av sjukdom :( så tråkigt då jag hade sett fram emot det så mycket, men men, nya tag nästa torsdag i stället. Jag får se det som att jag sparar på mina lektioner helt enkelt ;) Första tanken som slog mig när jag fick meddelandet var att jag hade duschat i "onödan". Förstår ni så sjukt det kan bli med ens tankar när man är i en depression? När liksom duschen blir något jobbigt och energikrävande... MEN nu är den avklarad och jag luktar gott och har till och med fönat håret. Har förresten börjat använda en ny balsam som jag fick i en Glossybox och oj vad håret blir mjukt av det, dock luktar det inte speciellt gott utan har nån lukt av typ...gödsel, haha. Sist jag använde den kunde jag inte förstå varför en sån lukt förföljde mig överallt, men nu förstår jag var den kommer ifrån, fresh!

Hoppas ni får en bra dag! ❤️

  • 336 readers

Likes

Comments