Header

Godmorgon fredag!
Idag vaknade jag med en bedrövlig huvudvärk. Tog precis en Ipren så jag hoppas det vill hjälpa. Lite lustigt att jag och A pratade om det igår, jag berättade att jag alltid, innan jag lägger mig, läser en E-bok med svag ljusstyrka för att få anstränga mig lite vilket gör mig trött så att jag somnar. "Akta så att du inte får huvudvärk bara" sa hon medan jag berättade att jag aaaaldrig får huvudvärk, hehe. Nu tror jag inte att det beror på det men ändå, lustigt sammanträffande.

Idag måste jag sticka iväg till Apoteket och hämta ut lite mediciner då jag glömde det igår. Nu krisar det i lilla medicinförrådet så det är bara att ge sig iväg till maxi och kriga med alla pensionärer som brukar ha en tendens att hopa sig där på fredagar, men först ska jag tvätta av ansiktet och lägga en lermask. Fick en sån bra sån i en Glossybox för ett tag sen, den har verkligen gjort min hy len och återfuktad. Blir annars som ett sandpapper vid den här tiden på året. När jag smörjer ansiktet säger det bara sluuuurp och sen är jag minst lika torr igen ;P

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 348 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Min sånglektion gick bra och jag känner mig så stärkt på alla sätt av Amy. Känner mig väldigt bekväm där.
❤️ Jag slås av att jag inte längre skäms eller är orolig när det kommer till min sång och röst, förr var jag så dödligt osäker och rädd för att sjunga fel. Idag blir de lite tokigt titt som tätt, men det ger mig inte ont i magen på samma sätt. Jag är absolut inte helt nöjd med min röst, men jag kan se utvecklingsmöjligheter i den ;) Förr var jag livrädd och blev mest tvingad av min förra sånglärare att sjunga inför folk och när jag väl skulle upp på scen kände jag alltid efter extra mycket om jag inte var sjuk. Idag tackar jag gladeligen JA till att uppträda och jag längtar som en tok efter det!
❤️ Jag har typ betalat av hela summan för lektionerna tack vare mamma som hjälper mig så mycket! Evigt tacksam! Längtar så tills jag kan ge tillbaka. Så fort jag kommer tillbaka till livet lite mer och kan samla ihop pengar ska jag ge tillbaka så mycket jag bara kan!
❤️ Jag dammade fram ett doftljus ur mina gömmor idag och det luktar så sjukligt gott så jag vill sitta för evigt och sniffa på det!

Mycket om sången idag på min lilla positiva lista ;P

Likes

Comments

Fick en ny låt idag, on my own från les misérables. Den har jag sjungit förut och den är fin :) Fick även frågan om jag vill sjunga på konserten som är den 22 maj och jag sa ja utan att tveka. Jag hade själv tänkt fråga, men hade glömt bort det tills idag så det var ju skönt att hon frågade så jag slapp känna att jag tjatade mig till det, haha. Vi har inte riktigt bestämt låt än, men jag själv lutar åt Tonight från west side story, vill ha lite bredd på låten jag sjunger för att liksom dra igenom hela mitt register så den blir nog toppen. Ska sjunga och känna lite på den tills nästa lektion som är om två veckor! Spännande värre!

Nu är jag i alla fall hemma och är trött som aldrig förr. Jag kan slappna av på ett helt annat sätt där mot hur det är här hemma där kroppen är på helspänn jämt. När vi körde uppvärmning ville jag nästan blunda och ta mig en powernap, så trött blev jag. De är verkligen sköna de där övningarna. Jag borde göra dem här hemma när jag känner att stressen blir för hög så det ska jag försöka införa.

Hur har ni det? ❤️

  • 375 readers

Likes

Comments

Hallå i stormen!
Våren verkar inte ha fattat att det är vår. Det är svinkallt och det stormar så pass att jag börjar bli rädd för att huset ska blåsa omkull ;) Får dra på mig björnpälsen sen när jag ska iväg tror jag!

Imorse när jag vaknade höll jag tusan på att kissa på mig. Jag är ju en sån där som skjuter på såna saker och tänker "jag ska bara göra klart det här så kan jag gå på toa sen" så där stod jag, framåtböjd och försökte bädda klart sängen medan jag i panik knep med benen för att inte orsaka en smärre vattenskada. Till slut fick jag ge upp och snällt småspringa lite svettig sådär till toan. Någon mer som är sån där? Jag vill liksom att allting ska göras i "rätt ordning" (vad nu ens rätt ordning är?!) annars känns det fel i mitt lilla huvud. Det ä ju inte då att världen går under för att jag går på toa innan sängen är bäddad liksom, haha.
Jaja, när jag var klar med mina små bestyr och satt i godan ro med min rejäla balja med latte så kände jag bara att nu får det fan vara nog med allt gnäll och all negativitet som det blivit alldeles för mycket av på sista tiden. Jag får må dåligt, det är helt okej, men jag vill inte fastna i det där ältandet som jag har en tendens till. Ingenting blir ju bättre av det utan jag blir snarare mer trött på mig själv i dessa lägen. Nu får jag helt enkelt ta livet för vad det är och göra det bästa av det för jag varken är eller vill vara en gnällfia, det är inte jag.

Nu har jag precis ätit en redig skogshuggarportion med det sista av köttfärslimpan tillsammans med en halvdöd sallad, broccolimos, svampsås plus en trevlig hög med lingonsylt. Ytterligare en rejäl kopp med latte har jag avnjutit och strax, eller NU, måste jag fixa till mig för att åka mot min sånglektion. Här sitter jag och skriver och chillar i stället för att göra mig i ordning så jag känner mig lite smått stressad sådär. Sitter liksom här osminkad och i pyjamas o_O Nej, spark i baken på mig nu! Hörs sen säkert :)

  • 340 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ ADHD gruppen. Jag gillar verkligen vår lilla grupp och tycker om att höra allas berättelser, problemområden och tips :)
❤️ Min mobilfria kväll är alltid skön. Är fortfarande förvånad att jag klarar av att inte multitaska.
❤️ Jag har haft en massa doftljus tända ikväll. Älskar när det luktar gott och det gör mig dessutom lite lugnare.

Likes

Comments

Tjena mittbena!
Jag mår så fruktansvärt dåligt så hälften vore nog. Jag vet inte vad som har hänt riktigt, men det är som att bägaren har runnit över och jag vet knappt hur jag ska stå ut. Det gör fysiskt ont i hela kroppen och jag är på helspänn hela tiden med en orosklump i magen. Inget samtal med Bettan har jag den här veckan heller så det känns jobbigt. Inte förrän nästa fredag är det dags igen :(

Jaja, idag har jag varit på gruppterapin som alltid på onsdagar. Just det tar faktiskt inte så mycket energi utan jag trivs ganska bra där till och med :) Idag pratade vi om impulser och impulskontroll vilket är något jag har problem med. Jag har i och för sig problem med det mesta inom adhd spannet ;P Det känns väldigt skönt att ta upp de här sakerna och få diskutera dem med folk som förstår. Tidigare har jag varit emot det här med att samla liknande människor med liknande problem tillsammans, men där har jag fått ändra mig för det är faktiskt både positivt och hjälpsamt (beror väl iofs på VAD det handlar om också). Dock önskar jag mig mer individuella samtal, att få jobba med just mina svårigheter ensam, men det kommer det med. Hade faktiskt fått papper om det idag när jag kom hem. Det värsta med det är bara att jag nu har tusen valmöjligheter för jag ska nämligen välja en psykolog jag vill gå till utifrån en liten text. Känns tufft med tanke på min beslutsångest, hur vet jag vem som är bäst för mig liksom?

När jag kom hem tvingade jag i mig mat med betoning på tvingade. Jag har ingen matlust, maten smakar knappt någonting och jag skulle lätt kunna låta bli att äta. Vill bara må lite bättre nu för jag är så trött på det här.

  • 357 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Även fast jag gick emot mig själv och inte klarade av att lyssna ordentligt så valde jag ändå att inte stanna tiden ut på kören. Det var nog ganska bra ändå :)
❤️ Mina tomatplantor växer så det knakar 😍
❤️ Jag lyckades få tummen ur och tvätta håret.

Likes

Comments

Jag bestämde mig för att stanna hemma och fick sån sjuklig ångest, bland den värsta på länge faktiskt. Jag hoppade in i duschen för att försöka lugna ner både mig och mina tankar, men det bara eskalerade. Allt jag kunde tänka på var hur dålig jag var och det där dåliga samvetet höll på att fullkomligt knäcka mig. Jag stod inte ut till slut och skrev till mamma att hon visst kunde skjutsa mig. Dock kompromissade jag med mig själv och stannade bara till sju i stället för halv åtta, men det var en tung timme det blev precis som jag misstänkte. Jag orkar verkligen inte, glädjen finns inte, ingen ork och ingen kraft. Jag går in i min egen bubbla och blir tyst vilket verkligen inte är jag. Det var skönt att lämna salen när klockan var sju. Jag står knappt ut med mig själv längre, det är fruktansvärt! Ju sämre jag mår, ju sämre blir jag på att leva. Jag kan fan inte ta ett enda beslut längre utan allting låser sig. Att jag fick sån ångest idag bara för att jag valde att försöka lyssna på kroppen är verkligen inte sunt, särskilt inte när jag ändå ger efter sen och går emot mig själv trots att det känns skit. Båda alternativen kändes ju rätt så mycket skit, men att inte åka kändes mest fel för jag klarar inte av det dåliga samvetet och känslan av att vara värdelös. Det känns som att jag kommer ta kål på mig själv snart...

Till och med ser helt förstörd ut. Ögonen är helt tomma, usch..

Förlåt att jag bara gnäller. Ni får himla med ögonen och sucka om ni vill ;)

Likes

Comments

Som vanligt kan jag inte ta beslut så jag tänkte att jag lämnar det där beslutet åt slumpen och frågade mamma om hon kunde skjutsa mig till Joyvoice då jag var typ 100 % säker på att hon INTE skulle kunna det. Jag tänkte att kan hon det så är det kanske meningen att jag ska åka dit ändå och givetvis kunde hon... Nu känns det inte alls bra och jag vill inte, men jag känner mig så JÄVLA DÅLIG om jag skiter i det, men som det ser ut nu ser jag inget positivt med det. Jag tänker igenom de olika momenten, uppsjungningen, våra sånger och så vidare men allt jag känner är ett enda stort motstånd för jag vill faktiskt inte. Trots att jag känner det så starkt så går jag ändå i tankebanorna att strunta i mina känslor och åka ändå, men det blir ju bara fel, jag vet ju det så varför kan jag inte bara lyssna?! Snälla lilla jag själv, hur kan det vara så svårt?! Det är ju ingen som tvingar mig, ja förutom jag själv då. Jag måste inte dit, det är inte på liv eller död ändå känns det precis så, som att jag måste. Min förra psykolog (usch) sa vid flertalet tillfällen till mig att det inte är konstigt att jag är deprimerad när jag inte gör någonting och jag tror att den där meningen har fastnat hårdare än jag trott. Det känns som att jag hela tiden känner fel, att jag är dum och lat som inte orkar iväg till kören, att jag får skylla mig själv att jag mår dåligt för det har ju andra sagt. Blir fan arg nu bara jag tänker på det! Hur kan man som psykolog vara så jävla korkad? Hon sa så mycket dumt till mig så hälften hade varit nog. Nu känner jag lite tacksamhet bara för det, tacksamhet över att jag slipper henne. Tycker synd om de patienter hon förmodligen har nu.

Jag tänkte skriva "vad ska jag göra?!" men jag vet ju vad jag känner egentligen, det är bara det att det är så förbannat svårt :(

  • 400 readers

Likes

Comments

Hej på er!
Gud man blir ju alldeles dagvill här efter påsk ;)
Tror ni att jag lyckades sova ut idag? Nääerå, jag vaknade ganska tidigt och det kändes som att någon klubbat ner mig fullständigt. Redan när jag vaknade kände jag tyvärr att det här inte kändes som en bra dag. Ångesten låg liksom som ett tryck över bröstet direkt jag slog upp ögonen så det var ju inte precis det roligaste sättet att vakna upp på om man säger så.
Jag har under hela förmiddagen försökt att fly undan den här obehagliga känslan genom att laga i ordning ett kesobröd, jag har gjort rödbetssallad, varit en sväng till Konsum, druckit mängder med te och nu har jag precis lämnat en gryta med soppa på spisen. Jag borde kanske göra mer vettiga saker för jag kan lova er att det finns nödvändigare saker att lägga tiden på, men de där sakerna orkar jag helt enkelt inte. Det spelar i och för sig ingen roll vad jag gör för jag blir lätt missnöjd ändå och tänker att jag borde gjort annat.
Jag är i en sån här otrevlig fas nu där jag är så trött på mig själv och allt annat. Det känns som att jag är totalt otillräcklig och en börda. Jag hatar att jag rasat ner några pinnhål igen och det känns förjäkligt att mina försök att "komma tillbaka" leder till att jag mår sämre. Hur ska jag göra när jag inte klarar av att tillföra saker som borde ge energi?

Jag blir rädd för de här krascherna och särskilt nu när jag vet att jag har f-kassan i hälarna. Jag känner stress upp över öronen och jag kan inte hantera det särskilt bra. Bara minnen ger mig ångest nu. När jag ser en uppdatering från teatern jag var med i i somras får jag en klump i magen och det liksom isar till i hela kroppen för jag mådde så extremt dåligt under den perioden och det blev bara sämre och sämre under tiden vi höll på. Jag får panik av att kastas tillbaka till alla föreställningar, hur jag åkte dit nästan varje dag och önskade att jag skulle köra av vägen. Jag ser framför mig hur jag går upp till logen för att sminka mig, dra på mig kostymen och klistrar på ett leende trots att jag bara ville skrika rakt ut. Trots att det var kul så blev det för mycket. Jag var hela tiden tvungen att tvinga mig själv så hårt för att svika var ju inte ett alternativ liksom. Det var bara att bita ihop.

Idag är jag ju inte där, men minnena får mig att må dåligt då jag fortfarande känner den där pressen. Jag minns liksom exakt hur det kändes just då och långt efteråt. När vi hade en extraföreställning några veckor efter den sista trodde jag att jag skulle dö. Jag satt mittemot B och grät (tror jag) och paniken bara rusade genom kroppen, jag ville inte, det var för mycket, jag orkade inte. Den känslan var vedervärdig. Det gjorde liksom ont i hela kroppen och det är lite samma status idag. Det känns hemskt att jag inte klarar av någonting utan att bryta ihop eller utan att kroppen säger ifrån rejält. Jag kan inte förstå hur jag någonsin ska komma tillbaka, går det ens?

Jag har typ, till 98% i alla fall, bestämt att det inte blir någon kör ikväll. Jag orkar helt enkelt inte och jag måste lyssna på det.

  • 367 readers

Likes

Comments