Header

Personligt/om mig

Jag vet att man inte kan hjälpa att drabbas av sjukdomar som anorexi eller andra ätstörningar, men ändå så skäms jag typ ögonen ur skallen när jag tänker på hur jag betedde mig, hur alla andra såg medan jag var totalt blind, i alla fall till en början. Jag minns att jag kände mig mäktig, duktig, stark och allt möjligt. I början mådde jag så bra av att gå ner i vikt, att vara hungrig och se hur siffrorna blev lägre och lägre på vågen som jag maniskt stod på. Helt ärligt har jag nog aldrig mått så bra som när jag började svälta mig, det var som en eufori. Jag blev pigg, depressionen lättade, jag hade energi och kände mig oövervinnerlig. Det höll i sig ett ganska bra tag och jag blev mer och mer peppad, åt mindre och mindre, njöt och kände att nu, nu hade jag hittat någonting jag var bra på och så enkelt det gick sen. Jag hade ett mål med vikten, jag visste vad jag ville väga och då var det sunda siffror. Grejen var bara den att när jag väl kommit dit satte jag nya, lägre mål och jag blev som besatt. Det blev till en tävling mot min egen kropp. Hur lite kunde jag äta? Vad kunde jag minska på? Jag blev totalt besatt och det är här jag känner att en miljon skämskuddar kommer fram...

Det enda jag pratade om var mat, mat, mat. Jag googlade mat, jag stirrade maniskt på matlagningsprogram, jag stod i köket och hittade på maträtter som var så snåla på näring och energi det bara gick och jag blev grym på det. Jag ville få det att se ut som att jag åt massor och helt enkelt var "naturligt" smal. Jag tillät mig bara att äta en gång per dag och då var det de där maträtterna som inte innehöll någonting. Jag minns hur hungern blev ännu värre efter de där "måltiderna". Det var som en liten aptitretare som bara triggade igång hungern mer och mer. Jag stod, som besatt, och vägde varje gurkskiva, tomat, salladsblad osv på den där förbannade matvågen. Allt skulle registreras, jag var tvungen att ha koll, ingenting fick slinka in i munnen utan att jag visste exakt hur mycket det innehöll.

På nätterna drömde jag om mat (om jag lyckades somna på grund av magkramperna vill säga) och jag vaknade sjukt tidigt eftersom kroppen och hjärnan blev desperata efter näring. Den var hela tiden på jakt efter den näring den aldrig fick. Jag blev otroligt trög i huvudet, kunde inte hänga med i konversationer alls, hela min värld blev en enda dimma. Hur mycket jag än ansträngde mig fungerade ingenting. Jag kunde inte resa mig upp utan att nästan falla ihop, jag hade ständigt stjärnor framför ögonen och jag kunde till slut inte fästa blicken på någonting. Allt jag tänkte på var mat och siffror. Det fascinerade mig och det skrämde mig. Bara lite till, lite till och sen slutar jag, tänkte jag ofta. Varje kväll när jag låg där med kramperna och signalerna från min tomma mage lovade jag mig själv att nu fick det vara nog, imorgon skulle jag äta, men imorgon blev imorgon som blev imorgon osv. Jag var totalt fast och jag blev förbannad på folk i min omgivning som menade på att jag var sjuk för nej det var jag fan inte. Jag hade minsann koll, men innerst inne förstod jag att kontroll var det sista jag hade. Sjukdomen hade ätit upp mig och tagit mig till en plats som säkert kan liknas vid helvetet. Jag längtade såå efter att kunna äta, men det GICK INTE. Det var en fruktansvärd tid och fyfan som jag skäms idag, alla som såg mig, alla som hörde mig och mina konstiga idéer...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Herregud vilken seg och tråkig dag det här har varit och än är den inte slut... Det känns som att jag är i någon jäkla dvala, jag bara ligger här och stirrar in i ipaden, spelar lite spel medan tiden bara rinner iväg, eller ja, den har ju typ stått still men ändå.

Gjorde ett litet matexperiment förut i alla fall, nämligen svampbiffar. Jag läste i någon blogg för ett tag sen om just det och tänkte att jag minsann skulle svänga ihop ett par egna för hur svårt kan det va liksom? Ja, det var inte den enklaste precis. Jag fick experimentera hej vilt, men till slut blev det något som i alla fall kan liknas vid biffar. Lite klena kanske, men ändå. Jag har inte smakat dem än eftersom jag hade rester att äta upp, men det luktade gott :) Blir det bra kan jag säkert dela receptet, inte för att jag mätte någonting, men på ett ungefär. Det jag hade i var, i snabba drag, champinjoner, vitlök, lökkrydda, svartpeppar, havssaltet med smak av Karl-Johan, cream cheese, persilja, fiberhusk och créme fraiche (det sistnämnda kunde jag nog ha hoppat över för det blev lite löst). Stekte dem sen på medelvärme, de visade sig vara omöjliga att vända på i varmt tillstånd så jag drog bort stekpannan från plattan, lät dem kallna, vände sen på dem (när de var svala gick det bra!) och stekte andra sidan.

Dagens blev som skrivet rester av tacogratängen och massa grönt och gött till! Jag älskar verkligen sallad! När jag var yngre och bodde hemma åt vi aldrig det till maten för mamma var väl tydligen inget vidare fan av det, haha. Idag vill jag ha massa och gärna allt man kan tänkas hitta i den lilla salladslådan i en trevlig blandning, mums!

  • 291 Readers

Likes

Comments

Godmorgon!

Dagen startade med frukost i min nya skål! Är det bara jag eller är det inte liiite godare att äta från nytt porslin?

I några dagar nu har jag loggat in på mina vårdkontakter så många gånger att den nu är min mest besökta webbplats :P Än har det inte dykt upp något nytt intyg och givetvis måste jag stressa igång på grund av det. Min förra sjukskrivningen gick nämligen ut den 15e och om jag fick välja vill jag ju gärna att det nya skickas så snabbt som möjligt för att undvika eventuellt trassel, men det är väl vara att fortsätta vänta och stalka sidan.

Jag har förresten inte klarat av att boka in en ny sånglektion än. Efter att det gick så himla dåligt sist blev jag rädd och självkänslan och självförtroendet sjöng genom marken med en jädra smäll. Jag känner att jag börjar ta till ett undvikande beteende här och det är inte bra. Jag tänker att det är slöseri på lektioner att gå dit och inte kunna leverera någonting. Jag vet att det är normalt att ha lite svackor såhär (särskilt eftersom jag hade skäl ; orolig inför läkarsamtal bland annat), men för mig är det ganska svårt att se det så och jag ser bara det där som inte gick bra och med ens känns det som att jag är sämst. Snart ska jag sjunga på ett event och just nu känns det verkligen inte bra. Jag vet att jag borde ta tjuren vid hornen och boka in en ny tid för att komma förbi det här, men herregud som det tar emot.

  • 310 Readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Min tripp till Örebro och Ikea. Jag gillar att jag kan uppskatta att vara i mitt eget sällskap. Det är skönt att känna att jag inte behöver vara beroende av någon. Jag känner mig inte ens lite dum eller fel som äter ensam och det är fan frihet alltså :)
❤️ Jag har inte mått illa idag så det har varit skönt! Avskyr när de där dagarna kommer där jag mår så illa att jag bara vill spy av att känna lukten av mat så jag är glad över att det inte har varit så idag.
❤️ Jag har myst med tända ljus och kockarnas kamp som började idag! Ett av mina favoritprogram!
❤️ Jag har gjort aioli till mamma som älskar det. Har tänkt göra det i flera dagar, men inte orkat, men nu står den i kylen redo för leverans :P

Likes

Comments

▪️Åka till Spanien för att lära mig mer spanska. Även en enkel semester dit går bra ;)
▪️Ta en heldag på Boda Borg! Trots att jag typ bor granne med det så är jag aldrig där. Senast var nog i tonåren, alldeles för längesen mao. Jag älskar ju allt sånt där med att klättra och klura och ha sig.
▪️Ta mig an en höghöjdsbana. Måste googla på var den närmaste finns! Som sagt älskar jag ju att klättra och utsätta mig för lite utmaningar!
▪️Boka en sista minuten och åka nästan på direkten. Det har jag gjort några gånger och det är så jävla spännande och roligt! Särskilt när man bokat ospecificerat boende. Älskart!
▪️Renovera vardagsrummet. Så fett äckligt trött på det! Det är liksom det rummet jag är mest i och så trivs jag inte i det... Nä, lite ny färg och nya tapeter vore helt klart på sin plats. Jag orkar dock inte. Det tar sån tid, är tråkigt och jag hinner ge upp och typ slå sönder inredningen x flera innan jag blir klar, hehe.

Vad drömmer du om?

  • 312 Readers

Likes

Comments

Hallåå!

Kom precis innanför dörren efter min lilla visit i Örebro. Hos min psykolog hade jag idag tänkt ta upp det här med mina känslomässiga blockeringar, men det blir inte alltid som man tänkt sig och i stället blev det mycket prat om självkänsla, att känna att man har ett värde och så en hel del om relationer. Jag gillar verkligen psykologen, hon är härlig, lugn, trygg och dessutom känns det som att hon förstår mig och har kloka frågeställningar. Jag är ju alltid så rädd att bli ifrågasatt, men jag har aldrig känt så med henne (samma med Bettan) och då kan jag slappna av någorlunda och blir inte lika rädd för att blotta mig. Det jag dock känner mig osäker på är hur terapin ska läggas upp. Jag känner att det inte räcker för mig att bara prata, jag behöver något mer för att komma åt mig själv och mina känslor. Att bara prata hjälper inte för det når inte igenom mina blockeringar. Ni som gått i terapi, hur har det varit för er? Har ni fått uppgifter eller hur har ni jobbat framåt? Det här är ju någonting jag ska ta upp med psykologen såklart, men är lite nyfiken på hur det har varit för er. Jag misstänker att jag inte är helt ensam om att stänga av och stoppa undan känslorna.

Efter samtalet åkte jag mot IKEA, tog en lunch i sällskap av mig själv och strosade runt lite. Förresten pratade vi om en sån intressant sak på samtalet som handlade om det här med att göra saker ensam, en sak jag själv aldrig direkt reflekterat över. Inger tog upp det här med att man ofta ser män göra saker saker ensamma, men väldigt sällan kvinnor och det ligger verkligen något i det. Det är väldigt sällan jag har sett en ensam tjej äta på restaurang till exempel, medan män ganska ofta är själva. Är det mer accepterat av samhället eller vad kan det bero på?

I vilket fall som helst var det bara skönt att sitta där själv. Jag satte upp fötterna på bordet höll jag på att skriva, men så fräck är jag inte, haha, på stolen bredvid skulle det vara, bläddrade lite på Facebook, drack två koppar kaffe efter maten och kände mig riktigt avslappnad. Med mig hem fick jag två skålar, två doftljus och en knivslip. Är så jävla trött på mina slöa knivar som inte ens pallar att skära en tomat så nu jävlar ska det slipas!

Det känns som att jag har gjort mina resor till Örebro trevliga och det är nog viktigt! Det är liksom så att jag ser fram emot dem. Jag har mycket egentid, men att åka dit känns som egentid med lite guldkant. Låter väl lite konstigt kanske, men jag mår ganska bra av att åka bil, smutta på latten från donken och lyssna på ljudbok eller mix megapol. Det är en frihetskänsla på något sätt *livet som introvert*

  • 309 Readers

Likes

Comments

Godmorgon mina vänner!
Har ni sovit gott? Det har jag förutom att jag vaknade panikkissnödig som vanligt ett tag innan larmet på telefonen tjöt. Ville bara ligga kvar och snooza en stund, men det kan man ju fetglömma då liksom så det var bara att häva sig upp ;P

Nu har jag precis druckit upp mitt morgonkaffe och ska strax fixa till mig lite innan jag åker mot Örebro. Klockan elva har jag samtal så jag kan allt sega en liten stund till!
Jag skrev ju häromdagen att jag aldrig har haft så bra hy som jag har just nu, men alltid måste det finnas minst en finne som pryder fejset. När en försvunnit ploppar det lydigt upp en ny. Så jäkla störande! Jag tror aldrig jag har varit helt fri från de små rackarna och jag stör ihjäl mig! Jag kan bara se de där plupparna, de är som att de växer och blir större ju mer jag kollar. Tittar någon lite för länge på mig blir jag lätt bombsäker på att de tittar på de där prickarna och så vill jag gömma mig. Löjligt egentligen, men det har ju sina skäl efter år av mobbning. Jag minns när jag började sminka mig någonstans i femman och äntligen kunde dölja skiten någorlunda. Det var en härlig befriande känsla för äntligen slapp jag de flesta elaka kommentarer och kunde känna mig mer som alla andra. Jag känner samma lättnad idag när jag får sminka över ansiktet. Jag går väldigt sällan utan smink, om jag gör det mår jag kasst och blir nästan paranoid.

Och där drog man iväg i ämnen. Inte alls vad jag hade tänkt skriva, men fingrarna fick visst bestämma och då blev det så. Nu är det bäst att sätta lite eld i baken på sig själv känner jag. Hörs sen! Tjoflöjt!

  • 288 Readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Min sköna sovmorgon imorse samt att jag sov gott hela natten. Att jag sen vaknade upp med ett illamående som hållit i sig större delen av dagen var väl dock mindre positivt, men men, man kan väl inte få allt.
❤️ Att jag tog mig ut en stund i skogen. Det är så fridfullt på något sätt. Lugnt och stilla plus att det idag var så himla vackert väder! Det riktigt glittrade i luften, riktigt fint och jag blev nästan lite sentimental där ett tag ;)
❤️ Jag ser fram emot att åka till Örebro imorgon. Som jag skrivit tidigare älskar jag att åka bil. Det är så avstressande och mysigt! Extra trevligt blir det när jag lyssnar på ljudbok och handlar kaffe på donken med! Funderar även på om jag ska slå till på ytterligare en ensamlunch på IKEA efter samtalet? Det var ju rätt gött sist :)

Likes

Comments

Foto

Jösses vilken motig dag det här har varit. Jag har varit, och ÄR, så jävla seg. Allt har liksom varit tungt och jag har gjort allt med världens motstånd.
Värma matlåda *pust, stånk, stön*
Duscha, aldrig i livet
Resa sig upp ur soffan, känns som att jag ska dö.

Liten lätt överdrift kanske, men det har varit tungt och motvilligt. Till slut lyckades jag rycka upp mig så pass att jag stack ut till skogen en stund för att försöka samla lite energi i höstsolen som idag har varit riktigt varm och behaglig! Jag gillar hösten så länge det är fint väder, men så är det ju med alla årstider. Alla har sin charm så länge man slipper regn, isvindar och slask.

Riktigt härligt ljus ute :) Jag är dock inget piggare utan känner mig mest sur och irriterad av ingen anledning. Längtar mest tills jag får gå och lägga mig faktiskt. Imorgon ska jag in till Örebro och psykologen igen så det gäller att samla lite kraft antar jag.

  • Foto
  • 308 Readers

Likes

Comments

Godmorgon!
Det var inte den allra härligaste morgonen imorse när jag vaknade med värsta huvudvärken och ett illamående som inte gick av för hackor. Det var bra kämpigt att stå i köket och fixa frukost, men nu efter att den är uppäten känns det lite bättre :)

Bion igår då, vad tyckte jag om den? Filmen har ju blivit ganska hypad, men jag hade ändå inga direkta höga förhoppningar utan kände mig ganska neutral faktiskt. Jag tyckte överlag att den var ganska bra, inte sådär bra så man blir alldeles lyrisk, men helt klart sevärd. Den var väldigt lång, över två timmar, men det hände någonting i stort sett hela tiden så den kändes inte riktigt så lång som den var.
Gillar man 'hoppa till' filmer kan jag varmt rekommendera den för såna scener var det i stort sett hela tiden. Det var en hel del skrik från salongen och tjejen bredvid mig satt och höll sig för munnen större delen av filmen, hehe. Jag själv blir oftast inte särskilt rädd för såna där oväntade grejer för de känns inte så oväntade för mig. Jag vet på något sätt oftast vad som ska hända och är beredd. Det är kanske på grund av min HSP personlighet? ;)

Kort och gott var det en helt okej film så se den om ni vill och har möjlighet!

Annars var det väldigt trevligt att gå på bio igen. Gör ju inte det så ofta eftersom jag inte är så förtjust i att sitta bland massa människor i ett ganska trångt utrymme, men det gick bra. Jag hade köpt med mig en påse med nötter och en chokladkaka (en sort jag inte testat innan som visade sig vara dödligt god) som jag smockade i mig på nolltid. Näven bara gick mellan påsen och munnen helt mekaniskt. De brukar bli så när jag är inne i något, haha. Antagligen därför jag mådde lite illa imorse...
Tack för sällskapet F =)

Även lilla Karlskoga kan vara fint och pimpat ibland :D

  • 327 Readers

Likes

Comments