Header

Kontakt: gustavssonnathalie@gmail.com

Morning!

Nu kan jag väl egentligen inte uttala mig efter bara två nätter, men herregud så bra den här natten var! Täcket är helt underbart! Svårt att beskriva känslan, men ni som har ett vet säkert vad jag menar. Det känns inte direkt tungt utan mer "omhändertagande", trycket gör att jag inte kan spänna mig på samma sätt eller fara runt som en fisk på torra land. Inatt vaknade jag bara EN gång och gick på toa (Jag brukar vakna fyra-fem gånger) och det var inga som helst problem att somna om. Nu kan ju det här vara en ren slump, men det känns så skönt och bra att ligga där under. Bättre än förväntat till och med! Är SÅ glad för det!


Idag skulle jag ha haft samtal med Bettan, men tyvärr är hon sjuk :( Jag hade verkligen behövt det där samtalet idag efter allt som hänt. Det var längesen jag pratade med någon nu. Ni har säkert märkt att jag har tagit en paus från min psykolog med? När jag blev inlagd första gången fick jag avboka vårt samtal och skrev varför, jag fick knappt något svar ens och efter det har jag inte hört ett pip från henne. Jag vet att man inte ska ha något mer än en totalt professionell relation med sin psykolog, men är det normalt att inte ens en enda gång fråga hur ens patient mår? Jag har inte haft någon som helst lust att höra av mig igen. Jag har ingen lust att åka tio mil tur och retur till Örebro för att sitta där och mala på om samma saker. Vi sågs ganska många gånger, men det har bara varit luddigt varje gång och vi har inte följt någon röd tråd alls och det är inte hjälpsamt för mig. Hur skulle ni ha gjort?

Kram!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Godkväll på er!

Ikväll bjöd mamma på mat på Bullseye i lite försenad alla hjärtans dags present. Vi skulle ju egentligen ha gått iväg igår, men det är ju något svårt att boka bord samma dag och det särskilt på en dag som igår, så i stället blev det idag :) Det är så GOTT där och helt perfekt att man själv får komponera ihop sin rätt precis som man vill ha den, dyrt är det inte heller direkt!

Vi var helt själva där först, men efter ett tag trillade det in lite folk.

Menyn och här ser man ju verkligen vad allt är, NOT, haha. Jag valde i alla fall en hamburgare med sallad, tomat, smörstekt lök, bacon, tryffelmajonnäs och cheddar. Allt kött är ekologiskt så där har vi ytterligare ett stoooort plus!

Som tillbehör tog jag coleslaw på rödkål (Sååå god!), cheddardipp och mer tryffelmajonnäs. Mamma tog pommes, cheddar och aioli. Alltså det var helt fantastiskt gott idag! Det är alltid gott, men idag var det något alldeles extra! Kryddningen var helt fantastisk!! Jag blev jättemätt först, men det gick snabbt över och nu är jag hungrig IGEN (!!)


Efter maten åkte vi förbi maxi en sväng när vi ändå var i krokarna. Det var rätt mycket folk för att vara kväll och jag kände mig fett irriterad. När jag inte mår bra, har ångest osv så blir jag väldigt lättirriterad och extra känslig, jättejobbigt! Jag får liksom bita mig i tungan hela tiden för att inte häva ur mig olämpligheter. Det är rätt ansträngande faktiskt.

Nu ska jag snart hälla upp en skål yoghurt. Jag kan inte hjälpa att det känns lite "fel" att vräka i sig mer när man precis ätit, men man ska ju äta när man är hungrig så det är väl bara att hugga in! Smaklig måltid liksom!

Kram!

Likes

Comments

Jag hatar väldigt ofta min ångest, särskilt när det känns som att jag BORDE må bra för då känner jag mig bortskämd och otacksam, men ångest handlar ju inte om det. Det handlar inte om att jag är otacksam vilket jag försöker tänka på. Jag upprepar den meningen hela tiden för till slut kanske den fastnar. Ångest är en sjukdom, eller ett tillstånd mer kanske. Den behöver inte alltid ha en grund, det behöver inte alltid ha hänt något utan den kan attackera från ingenstans. Ibland kan det, för mig, handla om flashbacks och rädsla, att jag på något sätt känner mig otillräcklig och/eller att jag känner mig låst i min egen kropp. Ibland vill jag bara fly från mig själv och allt annat med för den delen. Ibland vill jag glömma saker som hänt, radera minnen och börja om på noll, men samtidigt tror jag att jag blivit stark av svåra händelser och motgångar. Jag har lärt mig mycket och det är ju faktiskt en bra grej. Jag förstår saker som jag inte tidigare förstått. Jag tror att man kan förstå andra på ett helt annat sätt när man själv upplevt liknande situationer.

Ångest syns inte alltid, så döm ingen, ifrågasätt inte, ta det på allvar. Det bästa att göra, enligt mig, är att bara LYSSNA, om personen nu vill berätta. Tjata ALDRIG, kom helst inte med smarta lösningar. Vissa saker vill man enbart prata om, inte få höra att man borde göra si och så (om man nu inte ber om tips vill säga). Jag tror rent generellt att folk av idag är rädda för känslor och helst vill få dem att försvinna, då är det lätt att komma med "lösningar" för att komma ur obekväma situationer. Det är i alla fall min teori, men den stämmer säkert inte alltid! Jag är uppväxt med att vissa känslor är "fel" och lärde mig tidigt att stänga in dem. Jag har fortfarande enorma problem med den biten. Jag vill oftast inte prata om det på grund av skuld och skam, men jag försöker öppna mig mer. Att skriva om det går bra, men att prata om det är inte fullt lika enkelt.

Kram!

Likes

Comments

Jag fick ju SÅ fina saker igår på Alla Hjärtans Dag. Helt överväldigad!! Vi börjar väl med det fina blombudet :)

Sen december förra året har jag fått inte mindre än FYRA blombud! Under mitt 30 åriga liv har jag ALDRIG någonsin fått blommor och helt plötsligt har det hänt på löpande band vilket gör mig lycklig. Sån värme och kärlek! Den här buketten fick jag av min syster! Vi har börjat få bättre kontakt och pratar oftare med varann. Det har ju varit så knepigt det där, dels för att hon är flera år äldre och för att hon är min syster på "pappas" sida så det har ju aldrig fallit sig naturligt eftersom vi inte växt upp tillsammans. Jag visste knappt ens att jag hade en syster förrän jag var 11-12 år, helt sjukt! Har jag nämnt att jag HATAR män som skaffar barn som de sen totalt skiter i sen? Jag och Jenny har i alla fall pratat om att ses snart. Det känns konstigt, men hon är ju ändå min syster =)

Kram!

Likes

Comments

Godermorgon!

Inatt sov jag ju med mitt nya tyngdtäcke och jag tänkte att jag kan utvärdera det lite mer om några dagar :) Jag kan säga som så att jag tror att jag kände mig lugnare. Jag har tidigare fått en jobbig ångestkänsla i kroppen när jag lagt mig ner för att sova, jag har farit runt och vridit mig, legat obekvämt hur jag än har legat samt att jag fått jordens hjärtklappning och svårt att andas ordentligt, men igår kväll gjorde tyngden att jag inte riktigt kunde spänna mig på samma sätt. Jag kände mig helt enkelt mer avslappnad och jag kände mig absolut inte fasthållen. Jag skriver mer när jag testat det under en lite längre tid :)


Idag på morgonen hade jag mitt återbesök på njurmottagningen och jag var SÅ rädd och orolig. Jag är himla glad över att jag fick en tidig tid för ju snabbare man har jobbiga saker avklarade ju mer kan man (förhoppningsvis) släppa det och slappna av under resten av dagen. Vi startade med en vikt som man alltid måste ta vid besöken. Det är ju inte det roligaste jag kan tänka mig precis, men vet ni? Det gick bra, jag kände faktiskt nästan ingen ångest alls! Jag har ju haft viktfobi, men den verkar vara borta till största delen! Hur skönt?! Jag blev förvånad själv.. Efter det togs puls och blodtryck och sen fick jag vänta på läkaren. Besöket gick bra och jag kunde andas ut. Det är en JÄTTEBRA läkare jag har fått, jag gillar honom skarpt :)

Vi pratade lite om hur det var och hur det ser ut nu. Som jag tidigare skrivit hade proverna blivit lite bättre. Jag frågade om jag kommer bli helt återhämtad, men det visste han inte. Troligtvis blir jag nog tyvärr inte det. I dagsläget har jag 21 % njurfunktion (Jag hade under 15 % när jag blev akut sjuk). Förhoppningsvis kommer det att bli bättre än 21, men det får vi vänta och se. Jag ska på ett nytt återbesök om cirka en månad. I övrigt fick jag lite saker till mig.

* Jag får absolut inte äta NSAID preparat (Det är en katastrof för mina njurar), D-vitamin eller Magnesium

*Jag MÅSTE få i mig mycket vätska (upp till tre liter / dag. Det spelar ingen roll vilken vätska, bara jag får i mig så jag planerar att försöka skriva upp mängden jag dricker för att ha lite mer koll.

* Jag frågade om jag bör äta proteinreducerad kost med tanke på mitt förhöjda UREA värde, men det behöver jag inte *Yeeeey*


Det var väl det tror jag och det känns helt okej. Lite jobbigt att jag inte får äta NSAID preparat bara eftersom Ipren och liknande är det enda som fungerar när jag mår dåligt och har ont, men det får gå!

Nu ska jag försöka andas ut. Ikväll ska ju jag och mamma ut och käka för att fira gårdagen :) Ser fram emot det mycket! =)

Kram!

Likes

Comments

....Så blir det ÄNNU bättre!!

Jag hämtade ut mitt täcke förut, först bad jag mamma följa med och hjälpa mig eftersom jag misstänkte att paketet skulle vara otympligt, tungt och svårt att bära själv, men hon var inte hemma just då och jag har ju noll tålamod som vi alla vet så jag åkte iväg själv och herrejävlar vad tungt det var, haha *klen*. Jag fick ändå med mig det OCH jag lyckades till och med få på påslakanet själv! Det rann dock både svett och snor, men jag lyckades :P Testade lite snabbt att lägga mig under det och det kändes inte alls som jag hade förväntat mig. Jag har ju aldrig knappt sett ett tyngdtäcke förut så jag har bara kunnat fundera över hur det skulle kännas. Jag hade nog tänkt mig att det nästan skulle göra ont, att jag skulle känna mig lite fasthållen och att det skulle trycka enormt, men det var liksom bara skönt, mjukt och tungt, ja, men på ett jämnt fördelat sätt. Längtar tills jag ska lägga mig nu! Jag får nog dock räkna med att ha lite tålamod för det kan säkert ta ett par, tre nätter innan jag vänjer mig.

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag väntat med att öppna min alla hjärtans present för att jag ville dra ut på spänningen lite *trumvirvel*, men ikväll öppnade jag det och det var det SJUKASTE och FINASTE jag någonsin sett!! Jag blev på riktigt helt stum och ville bara gråta! Jag ska visa bilder imorgon! Är så jävla GLAD och TACKSAM. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?! Vilken dag alltså! Den går till historien! <3


Nu har jag precis ätit kvällsmat och tagit mina mediciner. Ska alldeles strax hoppa ner under täcket, iihh, för jag ska upp tidigt imorgon. Är helt ärligt så jävla rädd inför läkarbesöket. Jag är SÅ rädd för att bli inlagd igen!! Snälla, snälla, låt det gå BRA!

Kram!

Likes

Comments

Hej mina goa vänner

Dagen började ju bra med att jag fick sova och slapp vakna innan gryningen plus att jag DESSUTOM kände mig lugn. Jag hade nästan glömt hur det kan kännas efter att KONSTANT haft en hemsk stress i kroppen de senaste veckorna! Jag har inte klarat av att komma ner i varv hur mycket jag än försökt och det har varit väldigt obehagligt minst sagt, så ja, att jag är tacksam för den här natten och morgonen är det noll tvekan på! <3


Efter att jag vaknat till åkte jag till maxi för att handla en alla hjärtans present åt mamma. Jag hittade så fina rosor i olika färger och en nalle som var så söt att jag nästan fick hål i tänderna! Det blev dock lite svettigt där ett tag och jag kände hur det brann rejält i knutarna. Mamma slutar nämligen jobbet halv tolv och vid typ 11.27 sladdade jag in utanför henne, skyndade mig in med blommorna och rusade ut därifrån. Ville ju inte riktigt bli påkommen ;) hehe. Hon blev i alla fall jätteglad och berättade att hon planerat att bjuda mig på bullseye ikväll som en liten present. Tyvärr fanns det inga bord så det blir imorgon i stället! Så mysigt! :)

Nu sitter jag och taggar upp för att åka och hämta mitt tyngdtäcke som har kommit!! Jag DÖÖÖÖR så spännande det här ska bli! Jag vet inte ens om jag orkar bära det själv, jag har så svårt att uppskatta vikt sådär. Det känns som att det kan väga svinmycket och är det ett otympligt paket blir det ju inte enkelt, men med lite vilja och ett jävlar anamma så! Jag brukar vara en jävel på att bära och dona när det är någonting jag vill. Vill jag inte orkar jag knappt bära en mjölkliter, hehe.

Annars har jag ett paket som ligger och väntar på mig. Jag fick hem det redan i lördags, men fick stränga order om att inte öppna det förrän idag och herregud så svårt det har varit! Jag fick till slut gömma det för att inte frestas. Nu vill jag dock knappt öppna det för att det är så spännande så jag sparar lite till på det! Iiiihhh... =)

Inte nog med det jag skrivit så fick jag just ett BLOMBUD!!! Alltså <3 Livet idag är bara.....KANON!!

Jag har verkligen svårt att förstå varför folk bryr sig om mig. Vad har jag gjort för att förtjäna det? Jag känner mig ju rätt ofta som en helt värdelös typ som inte förtjänar något. Jag är så ovan vid positiv uppmärksamhet, det känns konstigt, men...BRA! Jag är så tacksam och blir alldeles varm i hela kroppshyddan ;)

Kram!

Likes

Comments

Ni vet ju att jag aldrig någonsin firat Alla Hjärtans Dag! Jag har alltid önskat att det någon gång skulle hända, men med åren har jag liksom gett upp tragiskt nog.

När jag var 14 var jag tillsammans med en kille som inte alls var snäll mot mig. Jag längtade efter att få fira den här dagen med honom för jag var kär och dum trots att han behandlade mig som skit. I mitt huvud planerade jag och gud så bra och mysigt det skulle bli tänkte jag, men det blev det inte för han valde bort mig. De planerna vi hade gjort upp sket han i, var elak mot mig och i stället för att vara med mig stack han till sin bror och jag blev ensam kvar med ett krossat hjärta. Fy, jag minns än idag vad ont det faktiskt gjorde. När man är 14 år är det inte så lätt, men det är det inte i vuxen ålder heller för den delen. Jag var alltid den som fick be honom om ursäkt trots att han gjorde fel, jag fick krypa, fjäska och jag försökte ändra på mig för att duga för honom, men givetvis fungerade inte det utan han blev i stället ännu mer elak. Jag var INGENTING värd för honom.

Det här är det enda alla hjärtans minnet jag har, då jag faktiskt hade en pojkvän. Idag ryser jag av bara tanken på honom och över hur jag blev i hans sällskap, hur han lyckades trycka ner mig så mycket att jag inte ens lämnade trots att han ibland slog till mig när det inte passade. Jag minns att mamma frågade vad jag såg i honom, men jag försvarade honom med all min kraft för "han var ju så bra egentligen, han hade bara haft en jobbig uppväxt"

Häromdagen hittade jag ett kort på han och mig och det riktigt knöt sig i magen på mig. HUR kunde jag låta mig bli så förnedrad?! Tyvärr var det varken första eller sista gången...

Jag har hatat mig själv för att jag alltid låtit män trampa på mig och behandlat mig illa, men vet ni... JAG FÖRLÅTER MIG SJÄLV NU! Det var och är inte mitt fel!

Kram!

Likes

Comments

Hallå på er!

Inatt fick jag SOVA, i alla fall hyfsat!! Jag somnade ganska snabbt och sov sen ända fram till halv nio med bara ett toabesök (eller två, minns inte riktigt, men ändå!). Jag kände mig dessutom ganska lugn när jag vaknade. ÄNTLIGEN efter två veckor utan mycket till sömn! Oj vad det var välbehövligt! När jag la mig igår körde jag stenhårt på ett av mina "knep" jag tidigare använt en del, nämligen att andas ut så mycket det bara går och verkligen känna in madrassen, liksom tänka att jag nästan ska sjunka igenom den. Det brukade då fungera ganska bra eftersom jag är så spänd att jag nästan skulle kunna gå av på mitten. Jag skulle lika gärna kunna ligga på krossat glas, så obekvämt känns det och jag tappar liksom kroppsuppfattningen lite, men igår fungerade det att göra sådär :) Jag tror det kommer bli enklare sen med täcket för då kan jag nog inte spänna mig på samma sätt!

Idag har jag ingen aning om vad jag ska hitta på. Alla hjärtans Dag och allt. EVENTUELLT ska jag åka till kyrkan och lyssna på vokalensemblen, kanske sjunga en ton eller två. Dock är det så "sent", börjar 19.15 och håller på till 21. Kvällarna är ju lite heliga för mig och då vill jag vara hemma och försöka varva ner.

Vad ska ni göra idag?

Kram!

Likes

Comments

Nyss kom jag hem ifrån mamma. Vi åt som sagt middag ihop, lax, romsås och coleslaw. Den sistnämnda gjorde jag tidigare idag och den blev nog en av mina godaste coleslaws någonsin! Tur det när man ska bjussa. Så träligt om det blir äckligt, hehe.

Gud vad jag numera avskyr att fota med mobilen. Tycker att bilderna blir så dassiga!

Till den roliga grejen då (Inte för att laxen inte var rolig men, hehe). Kommer ni ihåg att jag var iväg och provsjöng i kyrkan för ett tag sen? Förstår om ni inte kommer ihåg för det var typ aplängesen, men ändå, det gjorde jag ju i alla fall eftersom jag ville komma ut mer och sjunga och visa upp mig lite. Organisten (Riccardo) ville efter det ha med mig i deras vokalensemble och jag fick mycket beröm för min röst, nice! Jag hade tänkt att vara med, men samtidigt var jag ju lite tveksam. I samma veva blev jag ju dock sjuk och inlagd kors och tvärs så jag fick tacka nej till slut. Han har dock fortsatt höra av sig och vill ha med mig och idag fick jag en förfrågan om att vara med och sjunga på ett event och han sa återigen att min röst är väldigt fin! Så roligt att höra tycker jag även om jag fortfarande har svårt att på något sätt se mig själv som bra och/eller duktig, men det är kul ändå! Jag skrev att jag gärna är med! Det är dock inte förrän i september så här har vi framförhållning, hehe. Nu funderar jag faktiskt på att ta mig iväg till ensemblen imorgon bara för att lyssna och se om jag kanske ändå ska hoppa på kören, men jag vet inte. Jag har i alla fall blivit lovad att få vara sopran vilket är min stämma där jag känner mig mest säker och bekväm =)

Kram!

Likes

Comments