"Jo tack, det är bra!"

Jag har suttit och tänkt på en sak under kvällen. Jag vet inte om det bara är jag som upplever det så, men det är verkligen fortfarande så skam- och tabubelagt det här med psykisk ohälsa. Det är liksom ingenting man direkt nämner, absolut inte medan man är "mitt uppe" i något skit. Efteråt, när man mår bättre, då kommer det texter som beskriver vilket helvete man varit i, men tagit sig ur. DÅ är det okej, då får man hyllningar (i alla fall vissa personer), men det är, som sagt, väldigt sällan någon öppenhjärtigt skriver om sina svårigheter medan demonerna härjar som värst. Det finns anonyma bloggare som vågar skriva om sin tuffa vardag, men det är väldigt ont om de som vågar stå för hur de mår och samtidigt outa sig.

Jag tycker det är synd och ledsamt att det ligger en sån skam över det här, över sjukdomar som faktiskt är allvarliga och högst verkliga. De flesta skäms, känner sig lite "inbillningssjuka", tänker att de bara borde rycka upp sig lite, ja, helt enkelt känner skuld och skam över sin situation. Mycket beror nog på omgivningen som inte riktigt kan acceptera det här med att hjärnspöken finns på riktigt, att dessa sjukdomar faktiskt skördar liv. Ofta får man höra att man bara ska tänka positivt, att man ska sluta göra si och så, att det finns de som har det värre eller så dyker det upp förminskande kommentarer så som "men så farligt är det väl inte? eller klassikern "men sådär kan du väl inte tänka?!". Kommentarer sårar och gör ont, även de som säkert är i välmening. Människor vill så gärna hjälpa att det går överstyr.. Det där med att lyssna och försöka förstå har helt försvunnit bland allt "peppande" och av en stark vilja av att vilja bota genom ord.
Skulle man fråga någon rakt ut om de tror att man skulle välja ett dåligt alternativ framför ett bra så skulle nog de flesta svara nej, men när det kommer till psykisk ohälsa då är det minsann personens eget fel för den gör och tänker fel. Såklart lösningen på allt är att tänka lite positivt och rycka upp sig.

Det är verkligen så mycket enklare att svara "jag mår bra" när någon frågar för det är alldeles för jobbigt att behöva fördjupa sig i varför det inte är bra och dessutom känner man sig ju så in i helvete negativ om man råkar må dåligt... Usch och tvi...

Kram!

  • 364 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229