Igår kollade jag på Sofias änglar vilket handlade om en familj där pappan drabbats av en hjärntumör och med det fått svår hjärntrötthet. Jag kände igen mig SÅ mycket att det gjorde lite extra ont utöver medlidandet som alltid kommer när jag kollar på såna där program.
Jag reagerade mycket på den delen där någon i teamet sa att han såg frisk ut för det är ju precis så det är vilket kan vara väldigt tufft i sig. Jag tror (och upplever i vissa fall) att det kan vara svårt att förstå och sätta sig in i saker när det inte på något vis syns. Det finns liksom inget konkret att ta på för personen SER ju pigg och kry ut. Jag har till och med svårt att greppa det när det kommer till mig själv. Ibland brukar jag fråga mig själv hur jag tänker mig att en sjuk person ska se ut och ibland kommer jag fram till en helt orimlig bild av hur jag tänker att man "borde" se ut. Den bilden stämmer ju sällan med verkligheten, men jag vet att jag tyvärr inte är ensam om den där bilden.
Jag kände igen mig så mycket i hans svårigheter med bland annat ljud och stort behov av vila och mitt i programmet blev jag tacksam på ett sorgligt sätt att jag själv inte har familj. Jag är själv både väldigt ljud-, och ljuskänslig och har även svårt med intryck, men tacksamt och ledsamt nog så kan jag välja att ha noll ljud och stimuli om-, och när jag vill. Jag kan släcka ner och jag kan stänga ute alla ljud, men hade jag haft en familj hade ju det varit i stort sett omöjligt och i ärlighetens namn hade jag ALDRIG orkat!
Jag klarar knappt av någonting längre, min hjärna brinner upp på väldigt kort tid och med det blir jag så dålig. Pappan berättade att det ibland kunde kännas som att han skulle dö och så kan jag också känna när det blivit alldeles för mycket för mig. Det är en hemsk känsla som nästan är omöjlig att förklara och för mig leder det till att jag drar mig undan från andra människor och SÄRSKILT om jag vet att det kan bli stojigt. När det är rörigt blir det kaos i min skalle eftersom jag inte kan koppla bort. Jag hör och ser precis allt och det känns som att det många gånger blir förstorat i mitt huvud.
