Header

Jag bestämde mig för att stanna hemma och fick sån sjuklig ångest, bland den värsta på länge faktiskt. Jag hoppade in i duschen för att försöka lugna ner både mig och mina tankar, men det bara eskalerade. Allt jag kunde tänka på var hur dålig jag var och det där dåliga samvetet höll på att fullkomligt knäcka mig. Jag stod inte ut till slut och skrev till mamma att hon visst kunde skjutsa mig. Dock kompromissade jag med mig själv och stannade bara till sju i stället för halv åtta, men det var en tung timme det blev precis som jag misstänkte. Jag orkar verkligen inte, glädjen finns inte, ingen ork och ingen kraft. Jag går in i min egen bubbla och blir tyst vilket verkligen inte är jag. Det var skönt att lämna salen när klockan var sju. Jag står knappt ut med mig själv längre, det är fruktansvärt! Ju sämre jag mår, ju sämre blir jag på att leva. Jag kan fan inte ta ett enda beslut längre utan allting låser sig. Att jag fick sån ångest idag bara för att jag valde att försöka lyssna på kroppen är verkligen inte sunt, särskilt inte när jag ändå ger efter sen och går emot mig själv trots att det känns skit. Båda alternativen kändes ju rätt så mycket skit, men att inte åka kändes mest fel för jag klarar inte av det dåliga samvetet och känslan av att vara värdelös. Det känns som att jag kommer ta kål på mig själv snart...

Till och med ser helt förstörd ut. Ögonen är helt tomma, usch..

Förlåt att jag bara gnäller. Ni får himla med ögonen och sucka om ni vill ;)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments