Header

Hur har ni det? Hoppas ni har det bra! Jag har fortsatt må helt okej och har till och med skurat golven i vardagsrummet och hallen så det luktar ganska fräscht av citron här :) Passar ofta på att städa när jag har energi. Avskyr när de blir stökigt, rörigt och äckligt! Tycker dock aldrig att det blir så perfekt som jag vill ha det då jag har så jävla mycket saker överallt (dåligt med förvaring). Just ju brinner det doftljus och vanliga ljus här så jag har det ganska mysigt ändå. Väntar på att gladiatorerna ska börja. Vissa festar, grillar oh myser... Jag kollar på gladiatorerna, haha.

Testade den här idag och tja... Helt okej. Tycker dock aldrig att smakerna skiljer sig särskilt mycket från varann, alla smakar typ lika.

Förresten, är det bara jag som heeeela tiden får en massa skumma vänförfrågningar på Facebook?! "Jehwjwn irjenwn har skickat en vänförfrågan". Vart fan hittar de en?! Kanske är virus... Nekar alltid, alltid sånt skit.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 481 Readers

Likes

Comments

Städat åt råttorna och dammsugit lite här hemma :) Känner mig helt okej. Jag har ett väldigt sömnbehov har jag kommit fram till så det gör mig gott de dagar jag sover länge. "Man kan ju inte sova bort hela livet" brukar många säga. Jo, de kan man, tycker jag ;) Jag gör ju ändå inget vettigt om dagarna så då kan jag lika väl sova länge och må bättre.

Tog en sväng till dollarstore och handlade på mig lite nödvändigheter. Är det bara jag som älskar att shoppa precis vad som helst? För mig spelar det ingen roll om jag handlar smink eller allrengöring. Det är lika roligt vilket som! Kan njuta av att gå runt på ett apotek liksom, hehe.

Likes

Comments

Herrejezuz, idag vaknade jag halv ett! Gud så SKÖNT det var! Jag har sovit väldigt dåligt och lite sista tiden, men nu känner jag mig hyfsat pigg faktiskt efter att ha fått sova ut! Det behövs ibland.

Ja, idag är det Valborg då vilket nog ingen råkat missa. Firar ni på något sätt? Själv har jag aldrig firat direkt någon högtid. Jag har aldrig gillat att festa så även som tonåring satt jag oftast hemma själv. Var med och sjöng med kören några gånger, men jag har som sagt aldrig haft någon tradition kring Valborg. Jag har dock en väldigt romantiserad bild av hur jag skulle vilja att det var. Jag ser framför mig en ganska ljum kväll, en brasa precis vid vattnet och att jag sitter tillsammans med någon jag tycker om hopkurade under en filt.

Men det blir ingen brasa alls för min del. Jag har ingen att gå iväg med och har kanske inte ens någon större lust även fast jag känner mig ensam just vid såna här tillfällen, som att jag står utanför precis allting. Känner ni också så ibland?

Älsklingslåt ❤️❤️

  • 432 Readers

Likes

Comments

Jag har haft en ganska okej dag, men alltid när kvällen börjar närma sig blir jag mer och mer slut. Det känns som att någon satt handfängsel på min hjärna. Det går inte att tänka klart, varje steg kräver en sjuklig ansträngning och jag vill bara gråta av utmattning. Såhär som jag mår nu har jag inte mått tidigare och jag kan inte förstå varför. Helt plötsligt orkar jag nästan ingenting. Kan det bero på utredningen som har varit, all oro eller beror det på terapin? Det sistnämnda har jag ju iofs precis börjat i så det borde väl rimligtvis inte ha något med saken att göra förstås. Utredningen vet jag tog mycket energi, det var ganska intensivt och stundtals plågsamt att behöva gå tillbaka i tiden och berätta. Om det var jobbigt (jag upplevde det ändå ganska ytligt), hur ska då inte den psykodynamiska terapin bli?! Där snackar vi ju djupdykning i massa tunga saker. Jag tror dock verkligen på det! Jag tror på att se tillbaka och liksom sätta ord på det som varit svårt och möta allt det som jag sopat under mattan. Ju mer man sopar undan, desto värre blir det tror jag. Jag har liksom inte riktigt förstått innan att många saker verkligen påverkat mig, inte förrän jag började prata om dem och fått bekräftelse från andra att det är svåra och tuffa saker som verkligen inte är något att ta enkelt på. Jag har tänkt att jag minsann inte har blivit berörd, men jo, det har jag definitivt och jag kan se det mer idag, hur undvikande mitt beteende är och hur mycket jag hela tiden får kämpa för att dölja tankar och känslor. Det är ju inte normalt...

Jag hade fått en ny läkartid i postfacket förresten... Den 18 maj ska jag dit och jag känner att jag verkligen inte vill! Vad ska jag göra? Jag får höra att medicin med stor säkerhet skulle hjälpa mig, men jag är tveksam. Jag är emot att stoppa i mig massa skit, men samtidigt vill jag ju prova. Jag är dock osäker på om fördelarna överväger nackdelarna. Jag vill inte behöva göra de undersökningar som krävs, men gör jag inte det lär jag ju inte ska få någon medicin. Vill inte träffa just den här läkaren heller, det känns piss med tanke på allt jag har hört. Min sjukskrivning går dessutom ut i samma veva och jag är orolig för det, men ändå inte. En del av mig orkar inte bry mig. Känner mig ganska likgiltig.

  • 505 Readers

Likes

Comments

Mat och recept, Recept - Fisk och skaldjur

Inte så dumt precis :)
De hade extrapris på fiskblock på maxi (10kr) så jag handlade på mig ett par stycken och gjorde en gratäng som blev riktigt god!

Fiskgratäng

200 gram vit fisk (eller annan fisk med för den delen, hehe)
Smör
~0,5 dl Créme fraiche
~0,5 dl Grädde
~1 msk färskost
~1,5 msk kräft/räk/hummerost
Massa dill
Räkor
Ost till garnering

Gör såhär:

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg fisken i en ugnsfast form, krydda med salt, vit- och svartpeppar och lägg några klickar smör ovanpå. Kör in i ugnen i cirka tio minuter. Värm under tiden upp créme fraiche, grädde, dill och färskosten. Häll över blandningen när fisken är klar i ugnen och låt det stå i ytterligare tio minuter. Servera med valfritt tillbehör. Jag har blomkålsmos och en grönsallad. Smaklig måltid ❤️

Likes

Comments

Jag undrar väldigt ofta hur det skulle kännas att ha någon att komma hem till, att låsa upp en ytterdörr där det står två namn i stället för ett, vad vi skulle göra, hur livet skulle se ut och så vidare. Tyvärr har jag kommit fram till att det aldrig kommer hända och det är vad jag försöker acceptera vilket såklart gör ont. Det handlar inte om att jag inte kan träffa någon för det kan jag (ja, rent teoretiskt. Jag har aldrig haft några speciella problem med erbjudanden). Mitt problem är (delvis) att jag inte klarar av att vara nära någon. Jag får panik och känner mig låst och kvävd och inte nog med det så är jag hela tiden rädd och på helspänn. Jag har inget behov av att höras eller ses hela tiden och jag har typ inget behov av närhet. Allt jag gör måste jag tvinga mig själv till vilket bara skadar mig mer och mer.
Jag ser ju att med mina problem är det ju nästintill omöjligt att träffa någon för de allra flesta vill ses mycket och framför allt vill de flesta vara fysiska. Jag får panik av bara tanken. Kan inte ens beskriva hur det känns inombords! Jag kan inte slappna av en sekund i sällskap. Jag är hela tiden beredd på att något ska hända och kan slappna av först när personen gått hem. Hela tiden har jag en ångestklump i magen. Det är jättehemskt!

Jag drömmer om någon att sitta i soffan med, någon jag kan ha mina ben i knäet på och mitt huvud lutad mot axeln på. Jag vill sitta så och känna mig lugn och trygg i stället för att vara livrädd över att bli utsatt för något jag inte vill. Jag vill kunna andas ut och lita på personen, men det fungerar inte så i min värld för jag är alltid beredd och, som sagt; livrädd...
Vem skulle ens gå med på det här och acceptera läget? Jag tror tyvärr inte att det finns särskilt många för att vara ärlig, så jag måste helt enkelt acceptera att jag kommer förbli ensam, att livet inte kommer bli som jag vill. Det är det eller att tvinga mig själv till en relation där jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt. Valet är ju ganska enkelt även om det är smärtsamt.

Och säg nu inte att det nog löser sig, för nej, det gör det inte. Jag är 29 år och har aldrig haft en relation. Jag klarar inte av det!

Likes

Comments

For real?!

  • 495 Readers

Likes

Comments

Varför kan det inte bara finnas en knapp som tar bort allt dåligt mående?! Jag orkar inte må såhär längre... Jag blir tokig! Står inte ut med mig själv. Orkar inte gå här dag ut och dag in och vänta på att det ska vända. Varför vänder det aldrig?!
Har igår och idag läst massa inlägg från folk som skriver att tiden går så snabbt och jag blir så jäkla trött. För mig är det tvärtom, jag stirrar konstant på klockan och håller på att bli galen på att tiden tycks ha stannat. Börjar tro att det är något fel på mina klockor. De som tycker att tiden går snabbt kan jag lätt bjussa på några timmar ;) Nej, men det känns helt galet att bara längta tills jag får gå och lägga mig. Varje dag önskar jag att nästa dag ska bli bättre, men jag vaknar upp och mår ungefär lika mycket skit varje jävla dag. Noll ork, noll lust med bara ett jäkla monster på insidan som äter upp mig. Jag försöker och försöker, men ingenting hjälper ju. Allting gör mig bara helt förstörd. Jag kan för tusan inte ens gå på stan utan att bli totalt dränerad efteråt. Det suger!! Jag vill inte ha det såhär längre!

Vädret är bedrövligt dessutom. Det bara vräker ner snö utanför fönstret. Äckel!!

Hatar allt och alla just nu! Vill bara skrika åt alla att försvinna, men jag har ju inte direkt någon att skrika det till för jag har ju redan sett till att jag är helt ensam typ, aaaahhhhhh... Är det såhär det ska vara?! Jag vill tillbaka till mitt gamla jag, eller i alla fall en del av mitt gamla jag. Jag mådde väldigt dåligt förr med, men då orkade jag för tusan med livet någotsånär....

Jag har i alla fall varit någorlunda produktiv idag. Som sagt gått på stan en sväng, städat lite här hemma och åt råttorna, varit hemma hos mamma en sväng och ätit så jag blev så äckelmätt att jag ville rulla ihop mig till en boll. Det här är ju helt vanliga, vardagliga grejer, men för mig är de så jävla stora. Blir helt slut.

Likes

Comments

Jag gjorde det!! Efter allt jäkla velande fram och tillbaka i flera månaders tid tog jag mig äntligen i kragen och gick till Nordea! Jag fick ett tips om en försäkring som kan hjälpa en vid till exempel sjukskrivning. Den ser till att man inte behöver betala något under en viss period. Jag fick lite uppgifter och sådär och åkte direkt hem och skapade mig ett inlogg. Det sket sig dock direkt eftersom de ville ha försäkringsnummer. Antagligen något jag får om ett tag kanske? Luften gick ur mig lite och jag gav upp. Får se om numret dyker upp annars får jag väl försöka ta reda på det på annat sätt. Funderar på om jag när vänta in mitt senaste sjukintyg (som jag visserligen inte ens vet om jag får, men ändå) innan jag skickar in? Det jag har nu är ju bara för maj ut.

Passade på att köpa ny foundation och ett nytt puder på H&M. Slog sönder mitt puder för en evighet sen och har fått arbeta med smulor sen dess ;) Kändes som läge att skaffa ett nytt.

Likes

Comments

Godmorgon! Eller det är faktiskt inte en sådär jättegod morgon. Vaknade tidigt i vanlig ordning med en övertänkande skalle även det i vanlig ordning. Tänk att det finns såå mycket att tänka på, otroligt egentligen! Låg i alla fall kvar en liten stund och slumrade. Är nämligen alltid svintrött när jag vaknar, men det är omöjligt att somna om. Tog mig upp efter en stund och gjorde i ordning frukost bestående av det vanliga; äggröra gjord på ägg (no shit), créme fraiche, örtsalt, svartpeppar, gräslök och persilja. Så himla gott! Till det hade jag paprika, gurka och ost, såklart ;)

Nyss förde jag över pengar till mitt lånekonto. Upptäckte att pengarna där är typ helt slut och det ger mig panik! Jag har tänkt att jag måste ner till Nordea för att försöka lägga om lånet eftersom jag inte kan betala så mycket som jag egentligen borde varje månad. Jag kan omöjligt sätta dit flera tusen när jag knappt har pengar så att jag klarar mig. Jag har dock inte kommit längre än till tanken, är rädd för att gå dit för tänk om det inte går att göra någonting åt? Det vore ju katastrofalt att få till sig det. Dessutom har jag svårt att ta mig dit eftersom det ligger på "fel" plats. Hade det varit mitt i stan hade det varit enklare. Vet inte riktigt varför det känns så tungt, det blir liksom som så att hjärnan drar igång och funderar över var jag ska parkera och andra skumma tankar. Alla moment blir alltid så jäkla stora i min värld.

Nej, om jag kanske skulle rycka tag i mig själv nu och få någonting vettigt gjort. Jag har inte städat här hemma på en smärre evighet för jag har inte orkat. Orkar knappt ens duscha längre. När ska jag må bättre tro?

Likes

Comments