Header

Dagen har varit okej :) Tidigare idag tog jag en liten promenad med mamma och fy sjutton vad kallt det var! Isvindar som inte var av denna värld. Direkt jag kom hem sprack det dock upp och sen dess har det varit jättesoligt och varmt, typiskt ;P

Har även orkat med att städa åt råttorna så nu har de det fint igen. Lovar mig själv varje gång att jag ska städa oftare, men sen orkar jag aldrig och det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Nu låter det väl som att jag låter det gro igen, men nej, det är bara det att jag egentligen skulle vilja städa minst varannan dag, men att det i stället kanske blir var femte dag. Jaja, huvudsaken är att de har det bra mina små gullefjun ❤️

Nu har jag ganska precis ätit lite middag i form av rester från igår. Så himla gott!

Mitt mående är annars ganska neutralt just nu, det vill säga; varken bra eller dåligt. Jag kan sitta ner utan att känna stress över att jag borde göra annat vilket är skönt. Något jag dock inte har orkat är att svara på mail och liknande jag har fått de senaste dagarna. Ber om ursäkt till de drabbade, men jag känner att jag inte orkar bära vissa människors ok också. Jag har nog med mitt eget just nu. Svarar någon dag framöver :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 425 Readers

Likes

Comments

Råttorna

Jessica, som är en uppfödare här i stan, hörde av sig igårkväll med den fina nyheter om att hon gärna vill använda min fina underbara Vincent i avel! Vi har pratat lite löst om det tidigare, men då inte hittat någon lämplig hona (alla har varit släktingar på ett eller annat vis) men nu har vi äntligen hittat en helt perfekt liten tös. Vincent är ju ganska gammal nu vilket såklart är skitbra ur avelssynpunkt då man vill få fram friska råttor som blir gamla med hälsan i behåll. Jag hoppas bara att tiden inte är ute för honom och hans lilla vapen. Vill såå gärna ha en liten Vincentbäbis då han är så underbar på alla sätt och vis ❤️ Bara att hoppas att han har sprutt i kanonen ;)

Kärleksparet. Om det tar sig kommer det bli en kull med siameser och burmeser ❤️ Hoppas på något krulligt som jag kan lägga vantarna på. Vincent är rex, det vill säga har lockig päls, så sannolikheten är stor :)

Likes

Comments

Någon av mina grannar renoverar och jag blir livrädd varje gång det kommer ett plötsligt ljud. Något slår emot räcket i trappen, någon slipar, någon sågar, någon öppnar dörren till trapphuset och jag känner hur hjärtat hoppar upp i halsen. Dessa ljud... Jag vet inte exakt varför de väcker ett sånt obehag i mig, varför jag blir så rädd. Jag vet inte vad jag tror kan hända, men känslan i bröstet är otäck. Jag känner på dörren varje gång jag går förbi, har jag kanske glömt att låsa? Jag kanske inte alls kände på den alldeles nyss, eller så kände jag inte ordentligt. Lika bra att känna igen, för att vara på den säkra sidan.
Jag slås av minnet av när jag dejtade en kille för några år sen. Minnet är allt annat än glädjande om man säger så. Han brukade kretsa runt i mitt område och skyndade sig alltid efter mig och plingade på min dörr efter att han hade sett mig komma hem. Det var fruktansvärt. Varje gång det ringde på dörren var jag rädd. Jag visste att jag var tvungen att öppna för jag visste ju att han hade sett mig. Jag kunde inte låtsas att jag inte var hemma, så jag var tvungen att trycka undan min rädsla, låsa upp- och öppna dörren med ett galopperande hjärta och snustorr mun. Jag har nog aldrig känt mig så jagad och inträngd i ett hörn som då. Min skräck inför att ta hem folk till min lägenhet växte sig nästan dubbelt så stor där och då. Efter det blev jag rädd på allvar. Jag kände att jag tappade kontrollen över mig själv och mitt hem. Jag upplevde att jag inte hade någonting att säga till om.
Varje gång det idag ringer på min dörr blir jag livrädd och börjar direkt fundera på hur jag ska fly och komma undan. Jag öppnar sällan eller aldrig, låtsas i stället som att jag inte är hemma, men det dröjer länge, länge innan den där känslan av att vara jagad försvinner.

Nu blir det strax Sveriges mästerkock! Ett av mina absoluta favoritprogram!! ❤️

  • 400 Readers

Likes

Comments

Mat och recept, Recept - Kyckling

Någon mer än jag som älskar saffran? Gjorde en sån god gryta igår med kyckling som bas, mums!

Kycklinggryta med saffran och mozzarella

2 kycklingfiléer
1/2 lök
3 vitlöksklyftor
1/2 paprika i valfri färg/-er
~1 dl créme fraiche
~2 dl grädde
~1 msk färskost med smak av vitlök
2-3 champinjoner
1/2 mozzarella
Färsk (eller frusen) basilika
Gräslök
1/2 kuvert saffran
Kryddor (örtsalt, svart- och vitpeppar, mer vitlökskrydda, chiliflakes för hetta, en uns ingefära)

Gör såhär:

Skär upp kycklingen i lagom stora bitar. Skär även upp löken, vitlöken, paprikan och champinjonerna. Stek kycklingen tillsammans med löken. Häll över grädde, créme fraiche och färskost och lägg i svampen och paprikan (vill du ha paprikan mer al dente, vänta med att lägga i den till framåt slutet). Ös på med önskad mängd kryddor, hacka mozzarellan i bitar och lägg i den tillsammans med de färska kryddorna. Låt koka ihop en stund och servera sedan med valfritt tillbehör. Igår hade jag blomkålsmos (höjdare!) och idag åt jag den med vitkålsgratäng. Huuuuuur gott som helst!!

Gårdagens med blomkålsmos och en sallad.

Och dagens med vitkålsgratäng och sallad. Muuummmmssss!

Likes

Comments

Buzzador, Tips

Jag är (och har varit länge) en buzzador vilket innebär att man gratis, eller till reducerat pris, får testa på olika saker för att sedan lämna en recension. Som medlem får du fylla i vad som ligger i ditt intresse och du får efter det olika erbjudanden.

Den här gången kom jag med i en kampanj för Hyaluronic Expert från Forté Pharma som är ett kosttillskott för huden med C-vitamin, hydrolyserat marint kollagen samt hyaluronsyra. Vitamin C bidrar till en normal kollagenbildning och skall skydda cellerna från oxidativ stress. Dessa kapslar ska passa alla hudtyper och skall tas dagligen som ett hjälpmedel till hudens egen nybildning som naturligt saktar av med åldern.

Jag har, som jag skrivit om måååånga gånger, en ganska kass hy även om den, kors i taket, blivit bättre med åren. Jag har en så kallad blandhy där jag är snustorr på vissa partier och superfet på andra. Jag får lätt rodnader på grund av ärren som är ett "fint" minne från min aknetid. Jag har bara ätit kapslarna i några dagar så kan inte lämna någon direkt recension på hur de fungerar. Det tar ju ett tag för huden att nybilda sig :)

Är du en buzzador eller är du intresserad? Bli medlem via DENNA länk. Det är gratis och kräver ingenting mer än en recension av testad produkt. Du väljer själv om du vill vara med i en kampanj eller ej.

Likes

Comments

Det blev en sovmorgon idag med. Vaknade och kände mig lugn vilket var riktigt skönt! :) Mår mycket bättre idag jämfört med igår. Förresten, är det bara jag som liksom kan "glömma av" hur det känns att må bra när man mår piss och tvärtom? När jag har mina "okej-dagar/stunder" har jag svårt att sätta mig in i hur det kändes när det var sådär jävla mörkt, även om det var så för kanske bara någon timme tidigare? Det kanske är lite tacksamt när det är åt det hållet, men när det är åt andra hållet är det dock jobbigt eftersom det då känns som att det aldrig kommer bli bra, att det inte finns något ljus i allt det mörka.

Nyss mailade jag till en person angående att börja sjunga i kör igen. Jag vill ha någonting att se fram emot och försöker leta små ljusglimtar som kanske kan hjälpa mig framåt. Det hjälper inte att bara sitta hemma och hoppas på att det ska ske ett mirakel, man måste hela tiden kämpa aktivt på egen hand för ingen förutom du själv kommer att rädda dig! Jag vill ta chanser och försöka. Fungerar det inte så gör det inte det, men jag har i alla fall då gjort vad jag har kunnat. Jag saknar ju sången. Började sjunga redan som väldigt liten och fortsatte med det i många år. Har både sjungit i kör och tagit privatlektioner hos en sångpedagog (roligast!!!). Tyvärr fick jag sluta på grund av ekonomin för massa år sen och efter det lyckades jag aldrig ta upp det igen. Det vore kul att börja om på nytt så hoppas att jag får svar :)

Likes

Comments

Jag känner mig helt nerslagen... Vissa beskriver att de blir lättare genom att gråta och släppa fram känslorna, men för mig blir det helt tvärtom. Kanske är det för att jag är "ovan"? Jag känner mig nästan sjuk (fysiskt sjuk menar jag då, psykiskt är jag ju för jämnan, haha), min ångest ger sig ofta uttryck så med huvudvärk, värk i kroppen samt en feberkänsla. Det är som att ögonen inte riktigt hänger med om ni förstår vad jag menar, hehe, eller ingen del av mig hänger med riktigt för tillfället iofs :P Tog alvedon för en stund sen, men de har inte hjälpt något vidare värst. Vet inte riktigt vad jag ska göra när jag mår såhär. Försöker bädda ner mig under plädar och en värmedyna under röven, men det fungerar liksom inte så bra. Får dåligt samvete när jag bara ligger här, men har i alla fall lyckats med att starta diskmaskinen och plocka ur den och förutom det har jag även dammsugit lite. Hur mycket jag än känner den där känslan av att inte orka så måste jag göra vissa saker eftersom jag mår ännu sämre av att leva i ett kaos. Jag får helt enkelt ta lite i taget och försöka hålla efter för går det för långt blir jag totalt apatisk och där vill jag inte hamna. Ni vet det där stadiet där man måste vara en världsstjärna på längdhopp över sopsäckar och annat bös? Hehe.

Avskyr att jag ser helt förstörd ut. Mina ögon är så jävla döda. Det är i dem man kan ana att jag inte mår helt tipptopp. Vi pratade idag om att jag måste (eller borde) ha tätare kontakt med B än vad jag nu har. I början sågs vi ungefär en gång i veckan, men på sista tiden har det blivit allt mer sällan. I mitt huvud betyder de allt mer glesa samtalen att jag kanske har bedömts att jag inte behöver mer kontakt och jag har inte vågat säga till att jag vill ses mer. Frågan har ju inte ställts och jag har en tendens att finna mig för att det är enklare så. Folk ska ju inte behöva stå ut med mig mer än nödvändigt liksom :P men nu uttryckte psykologen att jag faktiskt behöver gå dit oftare än en gång per månad, som det tyvärr blivit, eftersom jag mår allt annat än bra. Det är dessutom lätt att jag sluter mig när det går såhär lång tid. Jag ska försöka ta upp det med B nästa gång vi ses.

Nu ska jag fixa käk till ratsen och till mig själv! :) Jag hoppas att ni har det bättre än jag!

Kram och TACK för fina kommentarer ❤️

  • 423 Readers

Likes

Comments

Jag hann knappt mer än in i rummet förrän tårarna forsade vilket jag redan misstänkte innan. Det är så jävla jobbigt och tungt just nu och jag känner mig pressad upp till tänderna. Jag blev kvar i över en timme vilket bara det kändes jobbigt då jag är så rädd för att vara till besvär och kanske råka ta tid från någon annan. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag mår såhär nu. Det har ju varit ett par hyfsat bra dagar, men helt plötsligt kommer det sämre måendet som en käftsmäll. Det finns så mycket jag är ledsen över, att jag inte mår bra är en bidragande orsak och jag skäms så in i norden för att det är såhär, för att jag inte orkar hålla upp fasaden och vara duktig och bra. Jag kan liksom inte hålla emot såna här dagar. Jag vet att det egentligen borde göra gott att våga visa sig sårbar inför andra OCH för sig själv, men det är en mycket svår grej för mig. Ända sen jag var liten har jag kämpat hårt med att dölja känslor så mitt beteende har ju några år på nacken kan man ju säga utan att överdriva. Det är skitläskigt för mig att visa känslor, att känna något så "förbjudet" som ilska och sorg. Man ska vara så jävla positiv nu för tiden, allting ska vändas och vridas på så att det blir till något bra, man ska inte gå runt och tjura och att vara arg sådär i onödan är bara dumt, nej, tänk om gör rätt, sluta vara så negativ. Känslor har liksom blivit något dåligt i dagens samhälle och jag får dåligt samvete varje gång det dyker upp något sånt där klämkäckt citat. Är alla verkligen glada hela tiden? Tänker alla sådär positivt på riktigt? Varför får man inte vara ledsen eller arg? Jag själv har svårt att skilja på mina känslor, jag vet inte riktigt vad jag känner och jag har svårt att koppla ihop vad allt handlar om. Blir bara så frustrerad...

Nu ligger jag bara här och försöker läsa ikapp lite bloggar trots att koncentrationen sviktar en aning :P

Likes

Comments

Nu ska jag strax åka. Hoppas hon INTE frågar hur jag mår idag för då lär jag aldrig ska kunna hålla ihop mig. Det känns som att jag är en ynka millimeter ifrån att börja gråta och allt jag vill är att kasta mig raklång på sängen och stirra upp i taket. Hon brukar dock sällan fråga om hur jag mår så gör hon det idag är det ren och skär otur.
Jag känner mig så svag när jag mår såhär, värdelös och fjantig. Skulle hellre rycka upp mig en aning faktiskt...

Nä nu ska jag ta och packa in mig själv i bilen. Håll tummarna för att det här är sista gången i den här förbannade utredningen nu för jag orkar inte mer.

  • 435 Readers

Likes

Comments

Hej på er :)

Solen skiner och humöret är på topp... Eller inte... Det känns som att jag har hamnat i en svacka igen och jag vill inte dit. Blir utmattad bara av att se mig runtomkring, orkar knappt lyfta ett finger och som sagt så är jag extremt lättirriterad och stör mig på precis allt. Det sistnämnda är nog det jobbigaste. Jag vill liksom inte gå runt och känna mig som en enda stor varningstriangel, vill inte himla med ögonen åt allt jag hör och läser, vill inte se mig själv i spegeln och se ett monster, fy och tvi!
Jag vill heller inte åka till sjukhuset, särskilt inte när jag känner mig helt instabil. Jag vill inte behöva sitta där och förklara mig igen för någon som ändå inte tar det jag säger på allvar. Jaja, vid två ska jag vara där i alla fall och jag får väl ta det som det kommer...

Vi var förresten med i tidningen idag. Jag hatar att vara med på bild eftersom jag är så jävla ful!

Gud vad jag är negativ, orkar inte med mig själv, haha.

Likes

Comments