Header

Nu är jag fan så trött på nouw!! Ett jävla krångel hela tiden. Den sista tiden har allt jag skrivit bara raderats av ingen anledning. Det eller att den dubblerat text eller inte tagit bort text jag raderat. Nyss försvann ett helt jäkla inlägg jag skrivit på. La till en bild och helt plötsligt försvann precis allt... Kanske är bloggens sätt att säga "hey, det där var inte intressant. Skippa det!"

Jag skrev ändå inget spännande. Dagens har gått lite i ett och det känner jag nu. Är stresskänslig nu och blir lätt trött. Efter Källmo lagade jag ju mat och direkt efter kom jag på att jag skulle åka och handla. Smart, tänkte jag eftersom det brukar vara lugnt en vanlig torsdagkväll och jo, visst, det stämmer om det nu hade varit en vanlig torsdag och inte Valborg... Det kryllade av människor och hela handlingen är ett stort svart hål. Jag minns knappt att jag handlat ens. Det jag vet är att jag missade massa grejer eftersom jag inte skrivit upp dem. Ytterligare en sak jag aldrig lär mig. Står inte sakerna med i listan är de borta. Får alltid total hjärnsläpp när jag väl står där.

Väl vid hissen på väg tillbaka till bilen träffade jag på en bekant som jag stod och pratade med en stund =) När vi hade stått där ett litet tag var det som att det vara sa pang och jag blev dödstrött. Lyckades dessutom slänga mobilen i golvet eftersom jag aldrig kan stå still utan att bolla med någonting som i det här fallet var min stackars utsatta telefon. Vet inte hur många gånger jag slängt iväg den, stackarn. Ett under att den håller ihop, haha.


Väl hemma hittade jag en kopp med te jag visst glömt av för att jag for iväg till affären i all hast. Ingenting som inte micron kunde lösa dock ;) I och med depressionen har jag blivit så extremt tankspridd. Nog för att jag alltid har haft det rörigt, men nu är jag helt extrem. Jag bara far iväg på alla impulser som dyker upp. Som att jag glömmer tid och rum, det enda jag kan tänka på är den där grejen jag kommer på (som oftast inte alls är viktig egentligen). Tur dock, tror jag, att jag får de här impulserna för utan dem hade jag väl inte rört mig från sängen ens misstänker jag.

Är så trött att jag knappt vet vad jag heter nu!​

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej och trevlig Valborg på er! Hoppas ni har det mysigt vad ni än gör! Jag känner mig lite bättre till mods idag. Har ingenting att göra, men jag är ju ganska van. Jag brukar sällan känna mig ensam, men sista tiden har jag gjort det. Det slår mig liksom, när jag vill komma ut från min lilla isolering, att jag inte har speciellt många kvar och det gör mig lite sorgsen.


Idag har jag varit en sväng till Källmos gårdsbutik och köpte nästan 2,5kg ägg. De har runt 20.000 frigående höns så det känns väldigt bra att stödja. Jag har aldrig varit där förut, men butiken var jättefin och gammeldags! Ska definitivt fortsätta handla där!

En riktig korv med kött i! 92% kötthalt. Bland de bästa jag hittat! Många kanske inte vet det, men de flesta "korvar" har så mycket tillsatser och skit i sig att kötthalten oftast hamnar på runt ~50%. Så jävla äckligt! Den här innehåller också en del dynga, men bättre än de flesta andra som sagt! God var den också!! Vitkålssalladen innehåller vitkål (oväntad ingrediens), majonnäs, dijonsenap och svartpeppar. Jättegod! =) Härlig valborgsmiddag ;)

Nu ska jag dricka min kopp med te. Tyvärr har det inte ordnat sig med skjuts på lördag, så jag lär bli hemma tråkigt nog =(

Likes

Comments

Personligt/om mig

Tre ord som jag använder dagligen

Oj.. Vad svårt och vad kort den här punkten kommer bli, haha.

1. "Fan!" Jag svär jämt. Till och med när jag är ensam. Svär över saker som inte blir som jag tänkt och sådär. Häromdagen svor jag till exempel åt min äggröra som gled halvt av tallriken, haha.

2. "Mhmm". Det är typ min oj-vad-intresserad-jag-är-av-den-infon fras. Kanske inte säger den särskilt ofta, men skriver den gör jag x flera varje dag.

3. "Suck". Det använder jag också ganska ofta här för mig själv. Det är förstadiet till "fan", haha.


Bara en massa negativa ord men sån är jag ;)​

Likes

Comments

Ska strax bädda ner mig här. Har påbörjat en ny serie och har målat naglarna (passar på när jag ändå "måste" vara still eftersom jag har svårt att orka vänta på att lacket ska torka annars). Givetvis är jag inte det minsta trött nu när jag borde vara det. Hela dagarna går jag omkring som i en dvala fram tills kvällen för då jäklar blir jag klarvaken!

Åkte iväg till Konsum och hämtade ut min glossybox förut. Riktigt intressant box den här gången. Det roligaste är att de alltid passar mig klockrent för stunden. Jag minns bland annat när jag hade slut på läppglans och vad kom i boxen om inte ett nytt. En annan gång hade jag slut på makeup borttagning (eh, säger man så?) och vips låg det en i boxen. Nu är det så att jag har gått och suktat efter en röd läppenna ett bra tag och vad tror ni det var i boxen om inte just en läppenna?! Så jäkla coolt!


Jag tänkte ha en liten frågestund om ni det råkar vara så att någon undrar över något. Kan svara i en video om jag får något att svara på vill säga! Skäms ihjäl om ingen frågar något nu! Haha. Fråga så svarar jag när jag har tillräckligt många frågor! Jag tror att jag svarar på det mesta! Det är sånt jag får roa mig med när jag sitter här hemma och ruttnar bort! ;)

Godnatt från mig! =)

Likes

Comments

Var precis nere på stan en sväng. IFALL det ordnar sig till på lördag så vill jag vara förberedd! Gick in på H&M för att kika efter något lämpligt i klädväg. Drog med mig en hel hög med kläder in i omklädningsrummet där jag sen stod med tårar i ögonen och svettades omänskligt mycket eftersom ingenting passade. Jag har blivit så jäkla tjock att jag inte längre kan ha vanliga kläder. Det är så fruktansvärt förnedrande. Jag förstår inte ens hur det är möjligt. Varför blir jag fet av att äta bra mat? För tillfället blir jag så provocerad (eller avundsjuk kanske?) av människor som säger att det är svårt att öka i vikt, att de hoppade över en halv måltid och gick ner ett kilo. Varför måste alltid jag vara den där som bara fläskar på mig värre än värst utan att äta överdrivet mycket?

Hittade till slut ett par vanliga, svarta haremsbyxor och en blommig tröja som jag ryckte med mig i farten. Det gör fortfarande så jävla ont i mig att jag förr var tvungen att leta efter den minsta storleken medan jag nu får leta efter den största typ. Förstår inte hur jag ska stå ut i sommar. Jag kommer få svettas ihjäl för jag vägrar shorts!!


Ibland blir jag så ledsen av tanken att jag aldrig mer kommer bli sådär fin och smal (ja, enligt mig är det snyggt att vara smal!) igen. Jag trivdes så mycket bättre i min slanka kropp. Alla kläder satt snyggt. Jag var smal, men absolut inte utmärglad. Tanken att jag ska försöka bli smal igen slår mig stundtals, men skillnaden nu är att jag vet att det inte är värt "besväret" för att det enda sättet att bli smal på, för mig, är att svälta mig och det vet jag att det inte fungerar. Lite har jag lärt mig i alla fall tydligen ;)

Just nu är jag helt enkelt ledsen, besviken, arg, frustrerad och allt möjligt, men det är okej. Det är inte så att man älskar sin kropp bara för att undervikten försvinner. Allting blir inte en dans på rosor bara för att diagnosen skrivs av och det har jag inte heller räknat med, men ibland blir det bara jobbigare än jobbigast! =(

Jag har aldrig testat dessa, men fick det rekommenderat i en grupp på Facebook. Sydafrikanska viner brukar smaka gott! Har någon smakat på det? 

Likes

Comments

Det verkar som att planerna för helgen skitit sig.. A kan inte längre följa med så nu står jag alltså utan skjuts eller sovplats. Jag har sett fram emot det här, men nu verkar det alltså inte bli av. Jag kan inte med att åka buss så det är absolut inget alternativ. Jag har heller ingen som kan skjutsa. Jag vet inte hur det ska ordna sig och jag känner mest för att stampa med fötterna i golvet och skrika att världen är orättvis.

Tycker alltid lite extra synd om mig själv när det blir såhär. Jag är så jäkla ensam och det blir så tydligt vid såna här tillfällen. Slänger upp en status på Facebook och ingen varken svarar eller gillar (haha, dagens "sociala" samhällsproblem). Tog bort den efter ett tag för att det blir pinsamt. Imorgon är det dessutom Valborg och även den kommer jag spendera här hemma för mig själv (eller jag glömde, jag ska till psyk, tjohoo......). Det här är inte roligt alls. Jag vill grilla, spela spel och skratta tillsammans med människor jag tycker om. Inte sitta här som något jävla offer som knappt finns.

​Hur ska ni spendera en Valborg? Har ni planer? 

Likes

Comments

Personligt/om mig

Fyra värdefulla minnen

1. Alla minnen med min mormor. Hon var så rolig, kreativ och hade ständigt massa roliga saker på gång. När jag var liten hade vi en sommarstuga uppe i Loka där vi, under sommaren, tillbringade all tid. Mormor fixade med skattjakter, älgsafari, lät mig köra (eller styra snarare) hennes vinröda folkvagn på den smala vägen in till torpet. Vi fiskade nästan varje dag och kunde sitta i timmar och bara stirra på flötena.

2. När telefonen ringde en dag 2009 och människan i andra änden berättade för mig att jag hade fått en plats på sjuksköterskeprogrammet om jag ville ha den och att jag var tvungen att svara ganska snabbt. Jag hade fast jobb och fick panik rent ut sagt. Jag hade förlikat mig med tanken på att jag inte skulle plugga eftersom jag hamnat en bit ner på reservlistan i sista urvalet. Jag bestämde mig efter en bra stund av velande för att våga kasta mig ut i det okända och jag tackade ja till platsen. Det var skitjobbigt de första dagarna eftersom jag kom in flera dagar efter alla andra, men efter några dagar träffade jag Anna, min bästa vän för livet. Efter det hängde vi ihop varje dag. Både i skolan och på fritiden.

3. När jag fick mitt första jobb som syrra på PIVA. Redan från dag 1 var jag en i gänget. Jag smälte tydligen in så mycket att chefen inte ens hälsade mig välkommen utan drog ett skämt i stället för att han trodde att jag var någon annan (oklart vem?!) haha..

4. Alla myskvällar med Karro framför super Mario. Oj vad arga vi har varit på den där lilla irriterande gubben! Haha..​

Likes

Comments

Nu är det i stort sett bestämt! Min bae följer med på lördag (nykter dock, haha) och jag är fett taggad här samtidigt som jag halvt går itu av nervositet. Det känns så jävla kul samtidigt som det känns så jävla jobbigt. 

Här i dagarna måste jag släpa mig neråt stan för att handla något nytt att ha på mig, hårfärg och viiiiin. Är så nervös för att träffa alla igen. Det var ju så längesen! Mina fantastiska människor! ❤

Med risk för att låta riktigt fjortis så ser jag verkligen fram emot att bli full och tappa kontrollen en aning! Har inte varit onykter på flera år nu (sista gången blev jag hemskt full och gjorde bort mig så det dammade om det. Hade dock kul vill jag minnas!). Lär väl ska räcka med ett glas vin och Anna får bära mig hem, haha.

Iiiihh.. Vad roligt vi ska ha det och har vi inte det så var det kul att vi åkte! 

Likes

Comments

Personligt/om mig

Fem saker jag inte kan leva utan

Nu hoppar jag över självklara saker så som mat, luft etc :P

1. Smink.

2. Pengar.

3. IPhonen och iPaden <3

4. De som står mig nära.

5. Utmaningar (även om det ibland kan ta halvt kål på mig så peppar det mig och tar mig en bit framåt!)

Likes

Comments

Jag har fortfarande en äcklig jäkla huvudvärk. Jag fattar inte! Jag brukar nästan aldrig ha ont i huvudet och om jag råkar ha det någon gång så går den ju över ungefär lika snabbt som den kom. Nu är jag inne på tredje (eller fjärde?!) dagen i rad. Jag är mer ljuskänslig än vanligt och hela nacken är stel. Tror inte att det handlar om migrän då jag hade det förr och det var en mycket mer intensiv värk. Den här värken står jag ut med även om den gör mig illamående och liksom seg på ett konstigt sätt. Det är lite som att det dröjer för synen att hänga med. Kollar jag åt sidan "stannar" liksom blicken kvar och det flimrar till framför ögonen. Haha, vilken wierd förklaring.


Annars är jag fortfarande i valet och kvalet om hur det blir med festen på lördag. Jag kan inte bestämma mig och känner mig rädd (helt sjukt). Min skalle bara matar på med massa negativa saker om hur alla ska kommentera min viktuppgång, att jag ska bli dålig, att det inte ska lösa sig med transport, ja helt enkelt bara en massa katastroftankar som far runt här. Innerst inne vill jag ju iväg! Jag saknar mina kollegor och vänner något otroligt! Jag hann inte ens säga hejdå till de människor som blev lite som min familj. Jag finner inga ord för hur mycket jag tyckte om dem och kan inte förklara hur roligt vi har haft. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde med dem!

Jag vet också att det kan bli hur roligt som helst. Eller jag vet ATT det blir skitkul, men samtidigt intalar jag mig motsatsen. Jag är trygg i min lilla bubbla här. Jag vågar knappt kika ut för att det känns så svindlande. Jag är rädd att inte orka eftersom jag den sista tiden mått sämre. Jag orkar ju knappt med en vanlig dag, blir skakis så fort jag hamnar bland för mycket folk och så vidare.

Anna var pigg på att följa med faktiskt och hon är ju en stor trygghet för mig! Dock känner jag direkt ett ansvar. Tänk om hon inte får kul? Hon kanske tycker att det är jobbigt med så många människor hon inte känner? Eller tänk om hon får skitkul och så mår jag dåligt och vill åka hem. Alltså förstår ni hur hårt min hjärna ständigt arbetar? Jag oroar mig inte bara för mig själv utan även för andra?! Jag har fortfarande ingen skjuts ordnad heller. Jag har faktiskt inte ens försökt anstränga mig för att jag är så orolig. Det gör ont i hela magen bara för att skriver det här till och med.

Kram!​

Likes

Comments